Hej
Jag när jag var runt 14 år hade jag en svår period då jag var insatbil och skar mig samt hade självmordstankar. Jag gick regelbundte till en psykolog. Efter gymnasiet verkade det bli bättre. När jag några år senare träffade min dåvarande pojkvän kom problemen tillbaka. Jag kunde få oerhörd ångest av ett bråk.vi bråkade mycket och jag blev fruktansvärt arg oh upprörd.Jag kunde inte hantera ilskan utan kände ett behov att skära mig för att lugna ner mig.antingen det eller slå sönder något.Det var ett stormigt förhållande som sen tog slut. När ja träffade min nuvarande pojkvän trodde jag att allt försvunnit. Men efter en tid satte det igång igen. Jag vet nu inte vad jag ska göra.Jag har ett humör ja inte an kontrollera.jag blir hysterisk o sen lessen o kan ligga och gråta i timmar då jag bara känner en meningslös tomhet.efter dessa panikattaker blir oftast saker bra igen. Och jag kan fungera normalt i en tid. Men sceariot upprepas ju mer bråk det är hemma.Jag har inte skurit mig sedan två år tillbaka men ja känner fortfarande att jag vill.Dels för att straffa migsjälv.Dels för att straffa min partner. Jag inser hur sjukt allting är.Vad skall jag göra?
Tack på förhand
Att skära sig påverkar belöningscentrum i hjärnan och får dig att må tillfälligt bättre. Det är därför inget straff utan en belöning. Tag kontakt med en familjeterapeut och lär er att lösa problem på ett lungt och vuxet sätt.
Ta en långpromenad när du tappar humöret. Försök lösa era konflikter när du har lugnat ner dig. Ni ska försöka hitta lösningar som båda är nöjda med.