Home   News   Forums   Log in    Get personal advice    My area     Help    
|
Go to:
Alla forum
  Fråga-experten-området
  Gratis rådgivning via internet om psykologiska problem och relationsproblem
 
  Re:
MER INFO

KATEGORIER

KOM2002 (plain)  

Thread Messages in thread:

reply Re: , Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92 , 12 Jun 2007 03:11
reply Re: , Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92 , 04 Jun 2007 17:47
plain ------ , ****** , 04 Jun 2007 09:51
 102368. To top of pageTop   Next message down

From: ******
Date: Mon, 4 Jun 2007 09:51:04 +0200
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

plain
Hej
Jag vet inte var jag ska börja att förklara. Jag är sänkt till botten av dåligt självförtroende. Min man och jag har varit tillsammans i 10 år nu och varit gifta i 4, vi träffades när vi var 16. Vid 19 år fick vi vårt första barn och då hände det första gången, en midsommar hade vi gemensamma vänner hemma, han drack för mycket och fick en flipp - han blev förbannad på mig och tog stryptag och slängde ner mig på marken ett antal gånger och våra vänner gjorder allt för att få bort honom. Sen var han ångerfull och det blev bra igen efter ett litet tag. Sen hände det igen vid ett annat tillfälle, han hade druckit och blev irriterad, jag stod ivägen. Sen en gång: Vi var utomlands och han blev för full och jag blev arg, han låste in mig på rummet och jag ville komma ut för det var bäckmörkt, han öppnade och satte sig på mig och jag fick sprucken läpp, sen hotade han med att ta livet av sig och hoppa från ett hotellfönster. Vi var på en utställning och han drog till mig med handen, då blev jag arg och anmälde honom för misshandel. Han hamnade i fyllecell och blev åtalad för det.

Min man arbetar mycket och har ett mycket krävande jobb fysiskt och han jobbar jättemycket. Jag jobbar inget nu, jag orkar inte! År 2003 så fick vi vårt andra barn och när hon var 3mån så började han på en utbildning - vilket resulterade i att jag fick ta allt ansvar hemma, med djur, barn och hushåll. Han kunde vara borta 6-23 på dagarna. Det är nu 4 år sedan och nu tänkte jag att det kanske var min tur att kunna studera och få ett bra jobb.!

Nu till det som har hänt: var på en fest i lördags och han blev jättefull. Han träffade en gammal kompis till honom som han inte träffat sen han var 16. Dom pratade och jag går fram till dom och frågar vad dom pratar om, då säger kompisen såhär: säg nu det då, det är väll inget att säga det, kom igen det är väll inget. Då säger min man: JAG VILL SKILJAS

Allt rasade, jag sa nått i stil med: okej då gör vi väll det. Sen gick jag där ifrån och fick skjuts till han pappa och fru som blev helt chockade när jag sa vad som hänt. Dom sa att han fått en flipp och att han måste kommit in i nån kris. Men dan efter så sa han att han fortfarande står för vad han sagt. Jag frågade om det fanns nån anledning: Han sa hela situationen = han har enormt mycket problem med firman (mycket skulder och kronofogd) Han har inte fått licencer för sina vapen, han gillar att jaga (har inte fått dom pga av att jag anmälde honom för misshandel)Han sa att det var på grund av situationen!!!! Jag mår så dåligt nu. Jag har kämpat så in i norden. Jag älskar den här mannen - jag vill inte att vår familj ska splittras! Jag älskar honom! Kan ni fatta att jag älskar honom! Han är en stor del av mitt hjärta och jag är inget utan honom! Jag har ingen annan "vuxen" att vända mig mot, jag har inga vänner. Jag orkar inte prata med mina föräldrar, för dom har precis skiljt sig. Jag är ensam och jag håller på att bli tokig! Jag avgudar mina barn och älskar dom över något annat! Det finns inget annat i mitt liv än mina barn och familjen.

Jag ringde en familjerådgivning, efter att jag frågat min man om han kunde tänka sig att gå till en sådan - och det kunde han. Jag ringde och vad jag fick till svars var att det var kö och att dom inte kunde sätta upp någon tid för oss, utan vi skulle få hemskickat ett papper att fylla i!!! Jag blev ännu mera ledsen.............

Så trött, så ledsen och så sviken. Är det jag som är dum eller något? Jag måste nog vara det...men jag är rädd - jag är jätterädd! Vi har gått igenom så mycket, vi har överlevt kriser och har ett långt förhållande bakom oss. Jag vill inte förlora honom!
 102398. To top of pageTop Previous message Previous message Next message down
Re: (Reply to: 102368 from ****** )
From: Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92
Date: Mon, 4 Jun 2007 17:47:40 +0200
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

reply

Om ni bor i Stockholm, får ni gärna börja i parsamtal hos mig.



 102788. To top of pageTop Previous message Previous message  
Re: (Reply to: 102398 from ****** )
From: Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92
Date: Tue, 12 Jun 2007 03:11:07 +0200
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

reply

Lycka till!




You are not logged in
Today's date: Thu, 9 Dec 2021 08:24:16 +0100
KOM 2002