Brev från en läsare: hej ! tack så jätte mycket för ditt mail.men det är ej jag som avslutat mitt brev med dom orden jag blev själv lite ställd när jag läste det,det måste vara psykologen som fört in det på något konstigt vis.men jag håller med dig att han kan inte älska mig så som han behandlar mig det är omöjligt,men har man känslor så har man.jag mår jätte dåligt av detta själv och vet ej riktigt hur jag ska lösa allt.jag är ledsen och gråter mycket och har tyvärr bara min moster att vända mig till.och det gör ju inte saken bättre at jag lider av mycket ångest.senast igår satt han o sade till mig att han skulle sluta att bråka för han äskar mig o saknar mig,men han satt samtidigt o drack o ju mer han dricker ju elakare blir han,så det slutade igen med att jag grät floder.och häromkvällen gick han på fest o var bort hela natten och påstod att han sovit hos en vän,sen igår var jag hembjuden till några (tjejer) och han ställde till världens problem och märk väl jag skulle bli borta i ett par timmar.men det slutade med att jag åkte iväg men min kompis fick köra hem mig en kort stund senare för jag bröt samman.men för att undvika bråk så mailade jag honom när jag kom hem att jag var hemam igen men idag har jag ite hört ett dugg från honom.dom som känner till hans behandling mot mig säger till mig att lämna hnom för att han kommer att förstöra mig men det är inte så lätt.förstår inte varför jag alltid drabbas av män som gör mig illa mvh