Tvångssyndrom: Medicinsk behandling och psykoterapi

Vilken behandling är effektiv för behandling av tvångssyndrom?
Är medicinering tillräckligt för behandling av tvångssyndrom?

Såväl medicinering som psykoterapi kan vara effektivt för behandling av tvångssyndrom (tvångshandligar och tvångstankar). Det finns för- och nackdelar med båda.

De mediciner som visat sig effektiva är de som påverkar systemet som reglerar seretoninhalterna i våra hjärnor, och som annars används i behandling av depression. Till denna typ av medicin hör SSRI-preparaten och den något äldre antidepressiva medicinen Klomipramin.

Kognitiv beteendeterapi med övningar där patienten utsätts för sitt tvång betraktas som fungerande i behandling av tvångssyndrom (patienten övas i att utsättas för sitt tvång i syfte att förhindra tvångsbeteendet).

Inom vården erbjuds idag vanligen en kombination av medicinering och psykoterapi. En liten klinisk studie i Spanien på 20 personer som led av tvångssyndrom, undersökte effekterna av denna typ av behandling. Patienterna fick psykoterapi (kognitiv beteendeterapi i 12-24 månader) och/eller behandlig av SSRI eller Klomipramin. För personerna som fick den kombinerade behandlingen inleddes psykoterapin efter två till tre träffar och fortsatte tills medicineringen avslutats.

Studien visade att det endast var denna typ av behandling som hade en påverkan på testresultaten. Av de tio patienter, som behandlades med enbart medicin, fick åtta återfall. Bland de patienter som fått en kombination av medicin och psykoterapi förekom bara ett återfall. Även tiden fram till återfallet (tills tvångssyndromet återupprepades), var klart längre för gruppen som fått en kombinerad behandling; 132 månader jämfört med 25 månader för gruppen som endast fick medicin.

Denna mindre studie styrker därför det faktum att de bästa resultaten i behandlingen av tvångssyndrom uppnås genom en kombination av medicin och psykoterapi.