Svärmors/farmors roll i barnbarns uppfostran; Disciplin eller fri uppfostran

Jag är farmor till en underbar 2 1/2 gammal sondotter som, enligt mig, uppfostras alltför tillåtande. Jag talade en gång med min son om behovet av en viss rutin och disciplin i föräldraskap (fasta läggtider, potträning m.m.) men han sa att de var anhängare av fri uppfostran. Detta bekymrar mig.

Som du mycket väl förstår, är det föräldrarna som har vårdnaden och därmed makten över din sondotter. Du har ingen möjlighet att påverka henne, om du inte först utvecklar en bra relation till hennes föräldrar, så att de väljer att be dig sitta barnvakt igen. De behöver tycka att du inte motarbetar dem.

Det kan ocskå finnas en triumf över dig: Mamma, du kunde bestämma över mig, när jag var liten, men nu är det vi som bestämmer.

Du behöver inte vara orolig för hennes potträning. Hon kommer att lära sig att gå på toaletten, antingen hon blir tränad eller inte. Att hon sover i föräldrarnas säng, behöver heller inte vara ett problem. Det kan ge henne trygghet om hon är ifrån föräldrarna under dagen.

Allvarligare är om hon har blivit avvisad från ett daghem - är det för att hon har störande beteendeproblem? Om hon är undernärd och inte får rätt mat, är det också allvarligt, men många barn är naturligt bleka och magra.

Barn som växer upp med ordning och disciplin, blir oftare skötsamma och välanpassade vuxna. Barn som växer upp med frihet, blir oftare kreativa och skapande. Båda sortens människor behövs.

Maskrosbarn är barn, som trots en kaotisk uppväxt, lyckats i livet. Dessa barn har ofta haft en granne eller en farmor, som funnits där för dem, och gett dem distans till sin uppväxtmiljö.

Jag vet människor, som vuxit upp med en barndom liknande din sondotters, som har valt att leva ordnat som vuxna. Inte därför att de blivit uppfostrade till det, utan därför att de själva föredrar det och har valt det.