Varför är det så svårt att ta sig ur en ätstörning?

Hos människor med ätstörningar finns en förvirrad blandning av känslor. Medvetet upplever de en mängd olika känslor som behov av mat eller svält. Matmissbrukare har en djupt rotad vana att äta eller svälta för att döva obehagliga känslor. Utsätts de dessutom av en stark press att vara smala, kan effekten bli anorexia eller bulimia nervosa. Både svälten och frossandet är metoder som dessa människor använder sig av för att döva psykisk smärta. De saknar också vanliga människors naturliga medvetenhet om sina inre signaler. Får de inte hjälp att hitta dessa kommer de på sin höjd att kunna bli som nyktra alkoholister men de blir inte friska i grunden.

När man skall ta sig ur en ätstörning, är man tvungen att börja känna de obehagskänslor som man dövat genom att äta, vilket kan upplevas som mycket olustigt. Man måste också öka sin medvetenhet om kroppens inre signaler om hunger, mättnad och andra känslor och förnimmelser och man behöver börja hitta konstruktiva lösningar på sina problem i stället för att frossa eller svälta. Detta är mycket svårt för en människa som t. ex vant sig vid att döva sina känslor med chips och choklad när hon mår dåligt, vilket är en felaktig men mycket lättare metod.

Bulimiker känner sig ofta hungriga efter en normal måltid. Det kan ta lång tid att göra kroppen trygg på att den kommer att få näring regelbundet så den inte behöver tro att varje måltid är den sista.

Utsvultna anorektiker kan vara oerhört tålamodsprövande för personalen när de skall lära sig äta igen. Ibland kan en dator fungera bättre, eftersom den inte låter sig provoceras.