Människor med övervikt och ätstörningar har ofta dålig kontakt med sina fysiska hunger- och mättnadskänslor. Det gör att de blir mera styrda av omvärlden, av vad de ser eller hör andra människor säga eller visa upp. Utifrånstyrningen gör att ett lockande smörgåsbord blir dem övermäktigt. Eftersom de inte har någon fungerande mättnadskänsla som sätter stopp kan överflödet på en buffé bli oerhört svårt att hantera. Risken är att de äter ohälsosamt mycket och sedan blir desperata över allt de stoppat i sig.

Människor utan ätstörning har en fungerande verklig mättnadskänsla, de känner när de ätit lagom mycket. Bufféserveringar är därför inget problem för dem. De slutar äta när de blivit mätta oavsett hur mycket mat som finns på bordet. Denna mättnadskänsla fungerar ofta inte hos den som har ätstörningar. Man äter tills maten tar slut eller tills man mår så illa att man inte kan få i sig mer, inte enligt vad kroppen egentligen behöver.

För att bli bra från sina ätstörningar måste man få kontakt med sin fysiska hunger- och mättnadskänsla och börja använda sig av den. Man behöver också lära sig att förstå sina känslor och behov för att kunna tänka ut vettiga och kloka sätt att handla. Det är lättare att göra så om maten är mera svåråtkomlig. När man sitter och läser en meny och väljer rätter, är det lättare att vara klok, därför att maten inte kommer direkt och omedelbart. Det är alltså lättare för en person med ätstörningar att klara av sitt liv, om man ordnar livet så att man inte så lätt kan få omedelbar tillfredsställelse. Det handlar inte bara om att låta bli att gå på restauranger med smörgåsbord, utan även om att undvika att gå vägen förbi kiosker och godisaffärer och att undvika att ha alltför lättillgänglig och lockande mat hemma. Detta är inte konstigare än att en f.d. alkoholist kan ha lättare att undvika återfall om det inte finns alkoholhaltiga drycker hemma.

Det finns alltså två orsaker till att personer med ätstörningar ofta har problem med bufféserveringar och smörgårdsbord. Dels har de dålig kontakt med kroppens äkta hunger- och mättnadssignaler. Dels är de mera styrda av impulser från omvärlden. Man har gjort försök där man har låtit normalviktiga personer och personer med övervikt få veta att "Blir du hungrig, finns det smörgåsar". Personer med övervikt väljer då oftare att ta smörgåsar om de kan se dem, inte lika ofta om smörgåsarna står i ett stängt skåp. Personer utan övervikt väljer att äta smörgåsar om det var länge sedan de åt sist och de är hungriga.

Målet för en person med övervikt och/eller ätstörningar är att lära sig känna igen sina riktiga hunger- och mättnadskänslor så att hon får samma användbara inifrånstyrning av ätandet som välfungerande friska människor har. Individer med ätstörningar behöver också lära sig känna igen de verkliga känslor som de felaktigt uppfattar som hunger eller behov av att äta. Innan de kommit så långt, kan de välja att inte gå till en bufféservering. En person med normal hunger blir också frestad av god mat, men när han ätit sig mätt förlorar maten sin lockelse.