Att bli mätt när man ätit tillräckligt

Hos människor utan ätstörningar och med en väl fungerande hunger och mättnadskänsla regleras näringsintaget perfekt genom att man blir mätt i rätt ögonblick. När man fått i sig lagom mycket mat är det inte lustfyllt att äta länge och man känner sig nöjd och belåten.

Mättnad är en upplevelse som hjärnan skapar genom att kombinera olika signaler, t.ex. signaler om blodsockerhalt, signaler om hur mycket mat man har i magsäcken, kunskap om vad man ätit och vad man behöver, o.s.v. Det finns t.ex. enterostatin, som är en peptid som bildas av enzymet procolipas och som frigörs vid fettspjälkningen i tarmen. Det deltar i regleringen av fettintaget genom att skicka signaler till sina receptorer att "nu räcker det". Enterostatin hämmar opiatsystemet så man inte längre upplever någon belöning av att äta.

Hos en normal människa drar hjärnan slutsatsen att man är mätt genom att kombinera alla dessa faktorer. Hos en ätstörd människa kan denna funktion antingen inte fungera alls, eller fungera delvis. Det kan också vara så för vissa ätstörda personer att de kan känna en riktig mättnad, men ignorerar denna känsla och låter annat styra sitt ätande.

Här är några bidragande orsaker till att man inte känner sig mätt som de andra runt matbordet:

En person som just bantat eller kräkts kan ha en kropp som känner: "Hjälp, det är hungersnöd, bäst att passa på att äta när det finns mat. Man vet inte när det blir mat nästa gång." Man känner sig hungrig efter maten och inte mätt som andra människor.

Den mat som människor åt förr i världen: Rotfrukter, gröt, kött, fisk, etc. ger betydligt mer mättnadskänsla per kalori än den mat som finns idag: Kex, chips, läsk, snask, kaffebröd, vitt mjöl, socker, etc.

Människor som skovlar i sig maten hinner få i sig betydligt mer mat innan de blir mätta än människor som tar en bit i taget, lägger ner sina bestick mellan varje tugga, njuter av maten och tuggar ordentligt.

Mat har en kraftigt ångestdämpande effekt. Är man i känslomässig obalans kan behovet av att lugna ner sig med mat bli så starkt att man ignorerar sin mättnadskänsla.

Många människor med ätstörningar är inte medvetna om sina hunger och mättnadssignaler. Det är omöjligt att reagera på en mättnadssignal som man inte ens är medveten om. Bordets frestelser och lockelser blir starkare.

De kan inte känna skillnaden mellan hunger och andra obehagliga känslor som t.ex. rädsla, ilska, trötthet eller ovilja. De upplever alla dessa känslor som behov av att äta. Personer som har dålig förmåga att uppfatta känslor och signaler från kroppen riskerar att få ätstörningar.