Hej Gunborg,
Om du bara visste vad glad jag vart att jag hittade dej, o hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du kan hjälpa mej,
jag har ett stort problem, har varit tillsammans meed min sambo i 3 år, har haft problem med vissa saker i hans beteende som skärt vårat förhållande en del, som irretation mot mej utan anledning, vill inte ha sex osv som fått mej att tro att det har med mej att göra, han har missbrukat en hel del alkohol oxå,
vi var till läkaren som bedömde utmattningsdepprision, med antideppresiv o sjukskrivning till honom, (men han jobbar fulltändå)
mitt största problm är att hans beteenden tar jag personligt till mej efterso han aldrig alsrig har ork till att göra någonting, han sover direkt efter vi har kommit he från jobbet, han somnar vid 17-18 tiden varje dag tills morgonen där på i sträck, sitter jämt deppig o nere, slutar o dricka i någon dag men är tillbaka efter en veka , detta blir bara så jobbigt, vill inget heller än att få min gammla vanloiga kille tillbaka innan allt började, detta har pågått lite mera än i ett år, han blir sej inte lik, vill inte ha sex vill inte äta eller göra roliga saker. det ända som lockar honom o får honom utanför dörren ärnär kompisarna ringer o vill festa, då jag börjar predika vilket bara är väl mening, men slutar i tjat i hans öron, o leder till stora bråk somhåller i sej då jag bara får höra arr jag äre jobbig o tjatar o trycker ner honom, då ag blir jätte ledsen eftersom jag bara menar väll o han inte tycks fatta det, jagälskar honom så mkt o klarar inte av att lämna honom trots att vi inte har något liv i hop igentligen, o att det känns som om han inte ser mej eller uppskattar mej, m,en jag tänker bara att han säger så eftersom han mår så dåligt, samtidig är jag rädd att han snart ska lämna mej eftersom han säger att jag får honom o må dåigt genom mitt tjat , o att jag är så duktig o han värdelös o bla bla bla, ohh snälla vad ska jag göra, orkar inte se honom må så dåligt, med en öl i handen så ofta o att han inte ser att jag bara vill honom väl när han säger att hans deppresion beror på mitt tjat,snäla snälla vad ska jag göra vill ju bara att allt ska vara som förut, tittar honom i ögonen o ser hur dåligt han mår, slutar med att ja oxå äter deppresiv snart för detta tar mkt på mej oxå, men det vågar jag inte säga till hjonom då jag bara får höra att det är så synd om mej, o att han är så värdelös. vad ska jag göra?? det går ju inte att prata mede honom o dettsa.. fan,