Re: Är detta normalt?

Har levt med samma man i 23 år, problemen har varit liknande under hela tiden men eftersom barn och hem upptagit min tid har det fungerat hyfsat ändå... Det är så att min man är en misstänksam, kontrollerande, pessimistisk, ensamvarg. Han säger att han inte har något utbyte av att göra något med mig, eller nån annan heller! Han vill gå till sitt garage efter arbetsdagen och hålla på där till sena kväll, så har det alltid varit. Nu i helgen fick vi en weekend av våra barn och skulle för första gången åka iväg en helg ensamna. Han surade då dan före och förstörde naturligtvis stämningen på helgen, vilket är det vanliga som alltid händer när hela familjen ska åka på semester. Eftersom han vet att en sån här resa är rena drömmen för mig så blir jag bottenlöst ledsen när det slutar så här! Är det inte självklart att man gläds åt när man kan göra något roligt tillsammmans? Eller att man åtminstonde gläds åt att partnern blir glad? Men han hävdar att en sån här resa inte är kul utan bara en pina!
När jag sen försöker prata med honom om detta blir han bara tvär och vrång och tar allt jag säger som kritik, har inte möjlighet att få honom förstå hur ledsen det gör mig. Försöker att säga till honom vad han ska säga med följden att han blir ännu värre vrång.Efter nån dag "goar" han ofta till sig och erkänner att han har väl haft lite fel, säger också att det värsta han vet är att be om ursäkt och "krusa", men efter alla gånger som det inträffat så är det nu bara ett stort hål i min själ! Vad tror du det kommer sig att han gör som han gör? Finns det någon möjlighet till bättring? Vill ju så gärna göra saker tillsammans med mannen jag ändå älskar...

Människor med vissa personlighetsstörningar har många av de symtom som din man visar. Behandling vid personlighetsstörningar har utvecklats mycket på senaste tiden. Terapeuten gör patienten medveten om, hur andra uppfattar honom. Patienten börjar se sitt beteende som ett problem och inte som den enda naturliga reaktionen. Tillsammans utforskar man de bakomliggande antaganden som orsakar patientens speciella förhållningssätt till livet. En KBT-terapeut, med kunskaper om personlighetsstörningar, skulle kanske kunna hjälpa din man.

Om din man inte blir bättre, är det lika bra att acceptera honom som han är och inte ha förväntningar på att han ska förändras. Åk iväg själv med barnen och låt mannen komma efter, när han har surat färdigt och börjar längta efter er.