familjerelationer

Hej!
Jag är 23år gammal och har en pappa som
lider av psykiska problem som bara har blivit värre med åldern. Han lider av social fobi och är lite utav en enstöring. Han växlar i humöret, de flesta skulle beskriva honom som väldigt snäll och väldigt lugn men hemma kan han bli riktigt förbannad nu de senaste åren är det oftast pga att någon av oss övriga i familjen tar upp hans psykiska problem. Förstår att han känner att vi skyller allt på honom och att alla problem bottnar sig i hans psykiska problem. Har pratat med honom även lugnt och försökt få honom att förstå att vi är oroliga för honom, att vi älskar honom osv. och att vi vill att han söker hjälp. Men det vill han inte. Han är helt medveten om sina problem men menar att han fixar det själv på ngt sätt att han tar ett steg i taget osv.


Det som gör mig mest ledsen är att se hur dåligt mamma mår av allt. Hon är ju den som får ta mest och menar att hon har slutat att ta upp problem för att han bara blir arg och hon har även bett mig och min bror att sluta ta upp dem för att pappa bara blir deprimerad och så ligger han på soffan i flera dagar utan att göra något överhuvudtaget. Tycker att hon ska lämna honom men antar att hon är rädd. Hon har svårt att prata med utomstående om deras problem och har alltid försökt hålla uppe skenet om den "normala" familjen. Vilket jag har märkt att jag själv också gör. Har själv svårt att prata om hur dåligt jag mår och har mått över det här.

Jag vet att pappas problem bottnar sig i att hans egna pappa hade liknande problem som slutade med att han tog sitt liv när min pappa var i min ålder.

Ja, min fråga är väl egentligen vad ska jag göra?