** Re: Beteendestörning

Hej

Jag har en grabb på 10 år som har svårt att ta "order" från andra vuxna. Speciellt då från hans lärare på skolan. Detta är ett problem.
Han tänder lätt på småsaker vilka i hans värld blir uppförstorade. Har ibland också svårt att ta instruktioner (detsamma som order?). Vill heller inte göra något på lektionerna, knäpper bara på pennan istället.
Han är ingen dumskalle, klarar både matematik och läsning samt skrivning fullt normalt för hans ålder, MEN det finns ingen direkt drivkraft att göra något extra, som han inte väljer själv. Det är tråkigt och han kan ändå allt, enligt honom själv.
Att sitta hemma och göra läxor går bra, med påpuffningar går det riktigt fort också.
Att räkna mattetal på tid på skolan går sakta, klarar inte pressen. Känner sig stressad och läraren bara skriker, är hans beskrivning.
Klagar också ibland på både andra barn och vuxnas beteende men har ingen självinsikt om hans eget beteende som kan vara precis lika illa om inte ännu sämre.

Märkte under hans spädbarnsår och barnaår att han hade dåligt tålamod och att han var bestämd i sina åsikter. Även om vi bevisade motsatsen ansåg han sig ändå delvis ha rätt. På dagis sade personalen att han hade "humör", vilket stämmer in på beteendet.
För att få honom att göra saker, tex städa sitt rum, så behövs många påtryckningar, ofta slutar de i stränga tillsägelser med hot inblandade.
Tvärtemot så kan han ibland på eget bevåg duka av bordet och hjälpa till med andra saker av och till. Detta händer speciellt dagarna efter vi haft allvarliga samtal om hans beteende eller när han är på mycket bra humör.

Det dåliga beteende förkommer mera på skoltid än i hemmet och hemma hos kompisar. Hur kan det komma sig?
Ibland verkar det som att han själv inte förstår vad han orsakar med sitt uppträdande. Speciellt skärrad, rädd och ledsen blir han när något gått så långt att tex. läraren på skolan behövt ringa efter oss föräldrar att komma till skolan eller har berättat om saker som hänt under skoldagen.
För mig verkar det som han har svårt att inrätta sig "i ledet" i större social sammanhang han ingår i.
Han är mera en pessimist än en positivist.
Är mera allvarsam än glädjefull.
Han har alltid varit den grubblande pojken med många frågor.
De syskon han har är mycket äldre än honom själv (skiljer 10 år).
Vi har verkligen försökt att inte skämma bort honom vilket kan var lätt som yngsta barn.

Det har nu gått så långt att vi föräldrar behöver hjälp med detta. Skolan ska göra en utredning.
Läser samtidigt om ADHD och en del stämmer väl in på pojkens mönster.
ADHD är enl. texten också genetiskt betingat men varken jag eller min man har ADHD. Vi har dessutom 5 barn innan som inte visat dessa symptom som symboliserar ADHD.

- Jag undrar om skador kan ha uppkommit på fosterstadiet eller i födsloögonblicket som kan orsaka ADHD eller liknande störningar?

- Jag undrar också om ART (aggression replacements training) kan var en alternativ behandlingsform?

- Finns andra nyare rön om behandlingsmetoder som vi föräldrar kan utöva i hemmet?

- Kan du ge några andra tips för att bryta beteendet.

/orolig för framtiden....

*beteendestörning