Jag och min tjej har varit tillsammans i snart 3 år och de har hänt många bra och dåliga saker under den tiden, men jag ska gå direkt till mitt problem.
Jag har mått väldigt dåligt de senaste 3-4 månaderna och jag har brutit ihop några gånger under den tiden och känt mig alldeles hopplös och ensam.
De har känts bra en del gånger och väldigt dåligt en del gånger, men nu på slutet har de spårat ur helt och hållet.
Jag blev dumpad för en annan kille cirka 1 år sen som hon påstod bara var hennes vän, men jag tog tillbaka henne eftersom de inte funkade mellan dom.
Nu har de blivit så att hon och den där killen har börjat umgås igen och de känns väldigt jobbigt eftersom han har betätt sig väldigt dåligt mot både mig och min tjej, men min tjej förlåter honom.
Jag blir ganska irriterad när dom umgås, men min tjej fortsätter med de ändå...
Min tjej är även en sån som gillar att gå ut på krogen ganska ofta och jag har väldigt svårt för de eftersom hon har en tendens att bli väldigt "full" en del gånger och jag har sett folk tafsa och sånt på henne och även då blir jag sur, så nu kan vi inte ens gå ut tillsammans.
Jag älskar henne väldigt mycket och hon säger att hon älskar mig väldigt mycket, men vi har ändå lätt för att börja bråka om småsaker och vi hittar nästan aldrig på nåt nuförtiden heller för de känns som om hon ska hitta på nåt med mig så måste vi gå ut på krogen och träffa folk och "supa" vilket jag inte har så stor lust med.
Jag har pratat med henne om de här och sagt att jag skulle vilja sitta och ta de lungt oftare och bara rå om henne men hon verkar inte speciellt positiv till de.
Jag mår så psykiskt dåligt nu så jag vet inte vad jag ska göra, de känns som att ta sitt liv skulle lösa allt men jag tänker mycket på min familj och allt annat roligt som livet har att erbjuda så jag kommer förmodligen inte att fundera så mycket på nåt sånt.
Så nu undrar jag vad jag ska göra åt allt?
De känns som om kvällarna ensam tar död på mig.
Jag ber om ursäkt för denna långa fråga och är tacksam för svar.