Hej!
Jag heter Rebecca och jag går i Värmdö Gymnasium. Jag håller på med ett kriminologiarbete om präster som sexuellt utnyttjar barn inom Katolska Kyrkan.
Jag undrar vad du som psykolog anser är anledningen till att prästerna ger sig på barn. Är celibatet den enda anledningen? Eftersom många av prästerna som sökte sig till yrket redan då ansågs ha "boundary problems" så kan man ju undra, om det inte just är vissa typer som söker sig till prästyrket?
Jag är väldigt tacksam för svar, vill gärna veta din syn på saken! Det skulle klart höja värdet på min uppsats.
MVH
Rebecca
Det är viktigt att tänka på att de flesta katolska präster aldrig skulle utnyttja barn och helt tar avstånd sådana handlingar. Sexualiteten är en naturkraft och hos vissa män kan celibat säkert skapa mycket starka spänningar. Efter att ha umgåtts en sommar med blivande präster på en språkkurs, kan jag säga att de var mycket olika som människor och att man inte kan dra alla över en kam.
Självklart söker sig pedofiler till ställen där de kan få tillgång till barn, men många människor har ett stort intresse för barn, utan att för den skull ha någon som helst önskan att utnyttja dem. Katolska kyrkan behöver ta itu med dessa problem och gör det säkert också. Djupgående samtal med prästkandidater, där de får rannsaka motiven för yrkesvalet, kan vara en väg att gå. Det är också onödigt att organisera kyrkoarbetet så att män lämnas ensamma med barn. En nunna kan vara med och ha uppsikt över barnen.
Ibland har jag tyckt att mina katolska vänner har tagit för lätt på synd och förlåtelse och att det finns ett större ansvar för sina handlingar hos protestanter.