Jag & min familj befann oss i Khao Lak den 26 dec 2004. Hela familjen klarade sig hem till Sverige med livet i behåll. Dock var minnesbilderna lite väl magstarka inte bara för våra barn utan även för oss vuxna. Tyckte att vi hanterade detta ganska så bra - men nu år 2006 när jag och min sambo har bestämt oss för att åka tillbaka så har min värld rasat! Vi ska lämna barnen hemma och besöka de platser i djungeln dit vi räddade oss från vattenmassorna. Jag har svårt för att andas, svimmar och har svimningskänslor som kommer och går. Ont i bröstkorgen - ja allt som kan kännetecknas som panikångest. Får flashbacks när jag ska somna på kvällarna, känner lukterna och skräcken som vi upplevde då. Vill så gärna åka dit så att jag kan känna att det inte är farligt där längre. Få ett avstamp för att fortsätta mitt egna liv. MEN jag har insett att jag inte klarar det utan hjälp. Men var jag ska hitta hjälpen någonstans vet jag inte. Gick in i en depression för 5-6 år sedan och vet sedan den tiden att det finns lugnade tabletter - men det kanske bara gör saken värre. Vårt plan lyfter om 2 veckor. Men som jag känner det nu så kommer jag inte att klara det. Kan lugnande eller ångestdämpande tabletter hjälpa mig över tröskeln? Så att jag vågar åka?? Eller ska jag helt enkelt avboka resan och krypa ned under täcket igen? Inser ju att jag inte hinner med någon form av stödjande samtal innan jag ska åka.
Tacksam för svar om det finns något svar att få!
Hälsningar från en förtvivlad Tsunamiöverlevare