Ända tills idag är jag frustrerad över hur jag tänkt och lekt ibland när jag var mindre. Jag tittade en gång på filmen 101 Dalmatiner med en kompis. Jag var nog 7-8 år gammal.Efter att vi tittat på den ville jag leka den leken och i filmen fanns en liten kärlesscen med och den skulle också vara med. (Det var ju allt på lossas såklart). Men sen varje gång vi lekte så ville jag alltid leka den leken, eller leka lekar där någon blev våldtagen eller att en kille och tjej träffades och det blev ihop osv.Ni förtår. Jag ville alltid vara kvinnan i lekarna eller den som blev våldtagen. Det blev mycket "intima" leka, inte allvarliga, bara att man tänkte kring sådant och lossades. Jag kunde sen leka själv, att jag blev våldtagen eller att man träffade en kille osv. Sen när jag skulle sova så tänkte man ibland lite för snuskiga saker, jag som person har livlig fantasi, men ibland kunde jag inte få bort mig från tankarna. Jag sa till mig själv en gång att inte leka sånt och tänka på annat, men jag klarade det inte först. Jag blev arg på mig själv att jag kommit in i något sådant tänkande och lekande. Men till slut slutade jag att leka sådana leka och försökte tänka på annat på kvällarna, blommor och fåglar. Bara för att slippa de tankar. Sen nu när man går i skolan och har ibland sexualkunskap eller så fort det kommer på fråga så kommer alltid mina lekar och tankar upp och jag blir nervös och det känns obehagligt. Jag ångrar att jag lekte sånna lekar.
Sen kommer jag ihåg något som hände på dagis. Det var länge sen. Jag var på väg på toa, vi skulle ut och leka och då var det tre pojkar som stod och "lekte" eller utforskade sina könsorgan. Jag blev lite skrämd och tänkte att jag måste gå och säga till fröken var de håller på med, men jag stod bara där och tittade på. Ville gå därifrån, men stod kvar. Ibland undrar jag varför jag kommer in på sådana tankar när jag absolut inte vill ha något med det temat eller tankar att göra. Jag undrar om det var ett normalt beteende så att jag kan fr gott släppa det eller är det fel på mig. Jag har aldrig berättat det för någon. Tänkte prata med skolsköterskan,men först kanske med er, känns bättre eftersom jag inte känner er och ser inte er. Ni förstår, det är rätt så skämmigt. Är det något fel på mig?Tacksam om jag kunde få svar.
Du är helt normal. Alla människor har mer eller mindre påträngande sexuella fantasier. Man tänker dem för att de är upphetsande, men de behöver inte ha någonting med verkligheten att göra. Barn är nyfikna och utforskar sig själva. Det är också normalt.
Top
Previous message
