Hej.Har varit tillsammans med en man nu i ca:8 månader som jag träffar ofta, fast han bor en längre bit bort.Jag vill fortsätta realationen med honom dock utan hans anklagelser om att jag är ute på internet och träffar andra, att allt jag gör ska han veta, precis allt. Om jag är trött och vill vara för mig själv, har fyra barn och ett heltidsjobb, så blir han skitsur och tror jag träffar andra.Hur jag nu ska hinna det.Sen måste jag hela tiden bekräfta min kärlek till honom. När han kommer ska han vara i centrum. jag har ju faktiskt min övriga familj att ta hand om ,vilka alltid står i första rummet Man kan inte påstå att det är ett kravlöst förhållande alls, där känslor får komma naturligt osv.Jag får inte ha kontakter på nätet, de gamla vännerna ska också bort, det ska bara vara han och åter han.Helt galen blev han när jag hade sökt jobb på en dejting sait, skulle skriva ut fakturor, vilket jag kunde arbeta med hemifrån,pengar behövs alltid, när man är ensamstående mamma, men han trodde jag skulle leta efter nya älskare.Hans namn måste stå på min hemsida, det ska stå att han är min man också.Min tid på internet är bara ett kul tidsfördriv,en rolig leksak, som jag visst kan vara utan. Jag letar inte upp nya kontakter, eller flötar eller nåt sånt, vilket jag tycker är barnsligt, men han tror mig inte. Allt jag gör förvränger han och får det till att jag felar så fruktansvärt. Annars är han ju bra, hjälpsam, och tillfredställer all mina behov, social, inte rädd för något, en härlig man alltså.Kanske det är normalt att uppföra sig som han...Men jag känner det som att jag kvävs, jag kan inte längre öppna mig och känna mig trygg, jag kan inte längre säga att jag älskar honom....Det känns så fel....När det hela tiden ska påtvingas...Är jag onormal som han säger eller har jag rätt i att han har ett kontrollbehov, och är faktiskt en aningen sjukligt svartsjuk?