Ångest pga förhållande

Har otrolig ångest sedan min pojkvän gjorde slut efter tre år tillsammans. Före det hade han visserligen hotat göra slut flera gånger men alltid kommit krypande tillbaka. Tänkte att han hade någon kris. Så här har det känts i fyra månader nu.

Är 32 och så otroligt rädd och nere. Rädd för att bli ensam. Nere för att varje dag komma hem till en ensam lägenhet.

Är så rädd att förbli ensam hela livet. Det värsta är att den här tiden på året gifter sej folk på löpande band.

Har ett bra jobb, en liten egen lägenhet, men mitt liv känns så tomt utan någon att älska och planera framtiden med. Bytte jobb för åtta månader sedan, vilket säkert tog en del tid av förhållandet, och tärde på det, men sa hela tiden att första tiden är tung. Hade hoppats på att vi hade tillbringat den här sommaren med att pyssla om vår första gemensamma lgnhet, men här sitter jag ensam.

Känner mej så misslyckad och ledsen. Sättet han gjorde slut var så nedrigt, han hade packat ihop alla mina saker i en plastkass (efter tre år) och slet ifrån mej nycklarna. Har en egen bostad förstås, men det kändes extra sårande eftersom jag hjälpt till att inreda hans hem...
Kan vara temperamentsfull och gå upp i mitt jobb, men det betyder inte att jag inte hade älskat honom.

Mår så dåligt. Har haft en bakgrund med ätstörningar och jobbiga familjeförhållanden och gått hos psykolog tidigare (inte hjälpt), och börjar vara trött på att betala för att någon ska bry sej. Det är så sjukt. Det enda jag önskat är ens en mänska i den här världen att lita på, men det är väl för mycket begärt.
Funderar allvarligt på att ta livet av mej för jag orkar snart inte leva mer.
Har någon något förslag om hur man försöker ta sej igenom nästa dag och nästa ... och försöker hålla hoppet uppe? Vet ni någon som är 32 och singel... efter långa förhållanden.