Hej jag har en fråga jag fick panikångest -96 åkt i till psyk och fick tala med en
skötare.Och efter några samtal med henne kom det fram att panikångesten antagligen kom i
samband en nära anhörigs självmord.Efter några samtal kändes det lite bättre men det blev
aldrig bra.Efter en tid så blev det värre igen så då tyckte dom att jag skulle pröva
"lyckopiller"jag kommer inte ihåg vad dom hette.I sammband fick jag xanor mot biverkningarna
och dom behövdes för biverkningarna var så svår att jag fick sluta med dom.Men xanoren
skulle vara kvar.Sedan provade vi olika "lyckopiller"som Neadar,soloft,remaron,samt några
till,men det gick inte pga alla biverkningar.Flera av pillrena som jag fick fick jag endast
efter att jag talat med läkare på telefon och det var läkare som jag aldrig hadde träffat
förut.Och xanoren fick jag hela tiden som jag åt för att klara mitt jobb.Så gick ca 4år
jobbet kunde jag sköta med hjäjp av xanor sommaren 2001 så bestämde jag att jag skulle sätta
ut xanoren för jag måde inte riktigt bra ändå.Jag skulle göra det under semestern samt att
jag hade 4 veckor föräldraledighet på 8 veckor skulle jag kunna sätta ut dom men det gick
endast 2veckor sen måde jag mycket dåligt.Kontaktade psyk igen läkaren tyckte att eftersom
dosen var 1,5mg om dan den var så liten så det kunde inte vara abstinens.Och xanoren hjälpte
ju mej så att jag kunde klara mitt jobb så xanor skulle jag fortsätta med så hon höjde min
dos till 3mg.Hon menade på att min kropp behövde xanor ungefär som en sockersjuk måste ha
insulin.Jag åt och mådde bättre i något år.Jag jobbar som sotare som klättrar uppe på höga
höjder.Så när jag fick min första panikångestattack uppe på ett högt tak ca 1,5år sen så
fattade jag ingeting.Och så fortsatte det jag har fått fobi mot höga höjder.Jag började läsa
och ta reda om xanoren kunde vara en orsak. Och det jag kom fram till var mycket möjligt att
det kunde vara så.Så för nästan ett år sen bestämde jag mej för att sluta med xanor.Fick
hjälp med en stöd person som jag pratar med 1gång/veckan.Jag åt min sista xanor i slutet av
2004.Och om jag visste vad jag skulle gå igenom så skulle jag nog aldrig slutat med dom.För
jag tror att jag har nog fått alla utsättningssymptomer man kan få.Även provat zoloft under
utsättningstiden men det gick i ca 6 veckor sen var jag tvungen att sluta med dom pga
biverkningar.Så nu min fråga är det normalt med alla mina symtomer?som är skakningar i hela
kroppen,kraftig döds ångest som sitter i sågott som hela dan,ont i huvud,oro i hela kroppen
mycket i magtrakten,trött fick jag skulle jag sova 24tim/dyngnet,konstiga tankar om vem jag
är,köld och värme rysningar genom kroppen,mest jobbigt är dödsångesten,m.m.m.m.m.m.Kan detta
gå över?Eller håller jag på att mista förståndet. Det har ju gått snart 4månader sen jag
slutade med xanor.Har ni något råd som kan minska alla symtomer?MVH Per-inge