Jag klarar inte av mer...

Hej vem det än är..
Jag har haft panikångest i ett år nästa vecka och jag klarar inte mer.. Jag är en 18årig grabb som knappt kan gå till skolan för detta. Skolan ligger 3 minuters gångväg ifrån.

Jag har sökt hjälp genom sjukhus. S:t Görans sjukhus har jag haft "klippkort" på t.ex.
Sen har jag sökt hjälp genom något ungdomsförbund och blivit tagen till en psykolog. Han var helt värdelös och det kände jag redan efter 5 gånger. Sen så har jag varit hos en Kognetiv beteende terapeft i ett halvår vilket, jag känner, inte har hjälp.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Ingen kan förstå och jag känner mig så ensam. Jag vill inte bli behandlad som ett sär-barn som har en hel del problem.
Jag kan varken åka tunnelbana, vara utomhus (ändå fast jag tvingar mig själv så är det svårt) och jag kan knappt vara i skolan..

Jag förstår inte varför jag har fått detta. Jag är en svag person inom mig som hade en del tjejer på gång för ett år sen. Alla var kära i mig och jag visste inte vad jag skulle göra.

Det som är det hemskaste är att man känner sig så ensam hela tiden. Det finns inget som hjälper och ingen vet hur man mår. Alla försöker gissa och det hjälper ju inte direkt. Jag är trött på att snacka om det dag in, dag ut för det hjälper aldrig mig.

Allt jag vill just nu är att bli av med allt. Jag har fått en meducin som heter Xanor 1mg. Jag tar en halv sådan när pulsen går över 200. Då känns det som om man kommer bort från det ibland. Så jag tog en dag en hel tablett. Då blev jag helt borta och jag kände mig "hög"... Det kändes skönt.. För.. Då kom jag bort från allt....

Jag vet inte vart jag ska vända mig. Finns det ingen meducin som kan ta bort allt så kan man få vakna upp och ta en färsk nypa luft och känna sig fri? Ska det vara så svårt?!?!!... Det är allt jag verkligen ber om.... Liksom.. Finns det ingen läkare som kan operera bort något? Pengar är inget problem.. Bara jag får bort det!!!!!! Jag skulle verkligen kunna ge vad som helst för det... Vill bara ha ett normalt liv där jag kan skratta, åka in till stan med mina vänner, vara ute på promenader, vara i skolan med alla vänner.. Det är allt.. Ett normalt liv...... Men det verkar vara för mycket att be om..

Jag vet att det sitter i mitt huvud. Men alla tror ständigt att ifall de släpar med mig på en tunnelbana så blir det bättre efter ett tag. Men det blir ju inte det... Min mamma sa att hon tyckte det var starkt av mig att jag kunde gå till skolan. Då svarade jag henne: "mamma, jag går till skolan för att jag måste.. Jag har spytt flera gånger och pulsen är aldrig lugn.. Jag har känt så varje gång och det blir inte bättre".. Då blev hon väldigt ledsen.

Just nu så.. Orkar jag inte med mer. För det känns inte som om något hjälper. Ingen vet svaren på varför det är så här förutom jag. Det vet jag. Men jag har inte änns svaren själv. Jag sitter och chansar varje gång... Utan resultat.

Jag orkar inte mer. Sitter ständigt hemma framför min dator och gör inte ett skit. Det ända som lyser upp i livet är motorer. De älskar jag och försöker mecka så mycket som möjligt för det är den ända gången jag känner mig lugn och har aldrig mått dåligt vid...

Men jag vill inte ha det så... Jag klarar inte mer.. Snälla säg att det finns mer hjälp... För om jag ska leva så här hela mitt liv så anser jag inte att det finns någon glädje i mitt liv. Därför anser jag inte att det finns någon anledning till att leva över huvudtaget. Bara en enda stor plåga...

Snälla skriv något till mig mail. Något som kan hjälpa mig.. Det ... Skulle betyda så mycket för mig.. Sitter bara hemma och tårar rinner för jag klarar inte mer.. Jag gör verkligen inte det... Har verkligen fått nog....

MVH / William...