Vår 8-årige son (9 år i sommar) ljuger. Det handlar ofta om vad han gjort och inte gjort i konflikter med sin lillesyster eller kompisar. Han kan hävda att han inte slagit eller sparkat lillasyster eller kompis trots att någon vuxdn sett hela händelsen. Detta har gått så långt nu att det har blivit ett stort problem både i klassen ibland kamrater som börjar ta avstånd och i hemmet då vi får svårt att lita på honom. Vår son är verbal och en ganska känslig kille med en hel del kompisar. Vi upplever att han är trygg i sig själv. Hemma och även på skolan pratar vi igenom när det har varit konflikter och varför han uppfattar (ljuger?) att andra gör saker och inte han i händelserna. Han vill inte riktigt vara med utan blir mycket ledsen (skuldkänslor?) och vill inte prata mer. Vi måste hitta ett sätt att få honom att inse hur dåligt ljugandet blir för honom. Vilka konsekvenser det får. Hur ska vi hitta att sätt att få bukt med ljugandet? Detta bara växer och växer och kommer att bli förödande för honom (och oss) om vi inte hittar en lösning snart.
Tacksam för snabbt svar!
Kritik och beröm förstärker ett beteende. Likgiltighet försvagar beteendet och gör att det upphör så småningom. Ibland motverkar vi våra egna syften med våra uppfostringsmetoder.
Börja lägg märke till och beundra din son varje gång han talar sanning eller gör något bra. Kommentera inte hans lögner. Att medge att han gjort fel orkar inte hans självkänsla med just nu.