Hej!
Jag har frågor angående min syster. Hon är 44 år och lever ett väldigt eget liv tillsammans med en dotter på 10 år. Har varit där nu i helgen och städat min systerdotter rum och det så förfärligt ut. Jag slängde två 125 liters sopsäckar bara med skräp. Hela lägenheten seer ut som ett kaos och jag tror det speglar min systers hjärna. Hon jobbar på en bensin station och vad jag vet så klarar hon det. Det är väl inte det mest avancerade jobbet i världen men det verkar ok.
Tyvärr så börjar jag se samma tendens hos mitt syskonbarn som jag ser hos hennes mamma. Svarar dumt på frågor, reagerar konstigt, tex vi vuxna satt o talade vid middagsbordet efter vi ätit klart och hade trevlig. Min systerdotter ragerar med att säga-måste ni prata så högt, jag orkar inte lyssna på er, ni måste vara tysta osv. Hon ville lägga sig i soffan o sova men det gick ju inte eftersom vi pratatde så högt. Jag sa till henne att vi var vuxna o ville sitta o prata lite men om hon var så trött(kl var bara 18)så kunde hon lägga sig i mormors säng. Min syster säger ingenting utan låter henne bara hållas. Det finns ingen vuxengräns, min syster behandlar henne som en kompis istället för dotter. Ja detta var ett ex,listan kan göras lång men jag måste få hjälp någonstans så jag/ vi kan hjälpa dem innan det går för långt. De bor på en liten ort så jag är rädd för att det snart kan bli mobbning osv. Om barn får reda på i vilken svinstia de bor i vill ingen komma o leka med henne och det är som bäddat för att bli retad för.
Tacksam för lite vägledning i denna svåra nöt att knäcka.
/ Kicki