Mamma som inte förstår

Hej!
Jag är en 18årig tjej som bor varannan vecka hos min mamma och varann vecka hos min pappa eftersom att de är skilda. Jag har också en pojkvän som jag vill vara med väldigt ofta och då brukar vi oftast vara tillsammans hemma hos honom eftersom att vi båda trivs bäst där och det finns mer tillgänglighet till att göra roliga saker. Min pappa accepterar att jag vill umgås med honom men mamma blir väldigt kontrollerande och tycker att jag inte alls ska spendera tid med honom hemma hos honom utan istället hemma hos oss. Och om jag inte kan svara på vilken dag eller tid som jag kommer hem igen så blir hon sur och tycker att jag är respektlös. Samtidigt så säger hon att jag ska göra det som känns bäst för mig och det är i nuläget att vara hemma hos min pojkvän. Men jag vill inte ha skuldkänslor för att min mamma tycker att jag ska vara hemma och ringer mig flera gånger om dagen när jag är där för att be mig att komma hem. Det är inte så att hon tvingar hem mig men hon säger det väldigt passivt aggressivt eller så blir hon sur om jag säger KANSKE idag, vilket betyder att jag måste bestämma mig om allt för stunden. Jag vill kunna sakna henne och vara glad för att komma hem till henne men jag blir bara frustrerad över att hon nästan tvingar mig in i sitt sällskap vilket gör att jag ibland håller mig borta längre än jag planerat. Jag saknar min pappa betydligt mer när jag är borta då han inte hindrar mig från att göra det jag vill utan han är glad när han träffar mig igen och inte besviken. Jag är ju trots allt myndig och jag vill att mamma ska förstå att jag inte alltid kommer att bo med henne.

Om någon i familjen är gammal eller allvarligt sjuk, behöver familjen ställa upp, även om den inte tycker att det är så roligt. Din mamma försöker manipulera dig att vara sällskap åt henne, när du hellre vill vara med din pojkvän eller göra något annat. Du får gärna föreslå att du och din mamma att ta kontakt med mig för psykoterapi. Din mamma behöver hjälp att hitta nya vänner och intressen. Påtvingad gemenskap blir aldrig bra. Människor behöver välja varandra för att det ska bli en lycklig samvaro.