Gamla problem in i ett nytt förhållande

Hej
Jag vill ha ett gott råd. Jag lever i ett ganska nytt förhållande. Vi är sambos. Min man har en dotter sedan tidigare som är psykiskt sjuk och har varit det länge. Brandkårsutryckningar efter ångestattacker och självskador samt självsvält, inläggningar genom LPT och ständig oro. Dottern har en egen lägenhet, LSS, och bor 17 mil ifrån oss. Hon pockar ständigt på uppmärksamhet och båda hennes föräldrar springer på allt hon får för sig. Det finns ingen distans alls till hennes mående. Min man går omkring med mobiltelefonen i handen hela tiden hemma och så fort det piper är han där och tittar. Han dammsuger dotterns Facebook-sida flera gånger om dagen och messar cirka 15 gånger om dagen till henne. Jag har blivit en skuggfigur, en möbel, och känner mig trampad på. Min vardag är inte intressant och hur jag mår eller känner mig finns inget intresse för. Jag upplever starkt att detta är ett problem som jag inte förtjänar att behöva bära. Jag upplever också att det är ett problem för min man, han kan inte distansera sig till det hela och vägrar att förstå att jag tycker att det är jobbigt. Dottern är 25 år och har en tvillingbror som även han inte får, eller har fått, den uppmärksamhet han behöver. Jag kan inte ha det så här hela tiden. Luften hemma vibrerar av anspänning och jag mår dåligt och känner mig ledsen. Vad ska vi göra? Ska jag gå ensam till terapeut eller ska vi gå i parsamtal? Ska kanske min man gå ensam till en terapeut, tror aldrig han kommer att göra det men tanken finns där.
Det är någonting som är så sjukt i allt detta här och om jag ska vara ärlig så tror jag inte att dottern är betjänt av att föräldrarna håller på så här. Det känns som om de befäster ett tillstånd, som om de håller henne kvar i ett osunt beroende till föräldrarna. Jag är mycket tacksam för ett gott råd.

Vänligen
Irene