Hej. Min sambo har en 5-årig dotter som bor hos oss 50%. När hon är hos oss vill hon sova bredvid sin pappa i vår säng, trots att hennes egen säng står 20 cm från vår. Min sambo vill också att hon sover bredvid honom och de säger båda att de saknat varandra, vilket jag har förståelse för. Detta betyder dock att jag 50% sover på soffan i vardagsrummet, då det blir för trångt i sängen.
Jag har länge stört mig på detta och vi har haft otaliga diskussioner om det. Han förstår inte varför jag blir sur och tycker att jag borde ha större förståelse för deras far och dotterrelation. Jag har inga egna barn än men är höggravid med vårt första gemensamma barn. Jag känner att jag mår sämre och sämre av det här och är på bristningsgränsen. Det jag undrar är: Är jag orättvis eller överdriven? Är detta normalt? Ska barn sova med sina föräldrar i denna omfattning? Är det fel av mig att ifrågasätta?
Detta är ett vanligt problem, som det finns olika åsikter om. Min åsikt är att 5-åringen ska få sova hos sin pappa, om hon behöver det och att du ska vara generös mot flickan, som har förlorat den dagliga kontakten med sin pappa. Hon kommer själv välja att sova i egen säng, när hon blir äldre.
Problemet kommer kanske att lösa sig, när ert eget barn kommer till världen och du får ha din egen bebis nära dig.
Försök göra så att du och flickan får ett gemensamt intresse som bara du och hon delar, så att ni blir vänner och inte rivaler.
Jag förstå ändå hur det känns för dig, men situationen kräver mycket mognad och klokhet.