Hej. Jag skriver för att jag länge undrat varför jag mår som jag gör. I början av detta år hände en sak som fick mig att bli trasig. Jag mådde jättedåligt, var jätteledsen och kände många gånger uppgivenhet. Jag började gå och prata hos en kurator på ungdomsmottagningen och ju mer tiden gick desto bättre började jag att må. I början kunde små små saker få mig att bryta ihop totalt och jag kunde ibland inte hantera min ledsenhet. Några få gånger brukade skära mig själv för att det kändes bra just under den stunden då jag kände som mest uppgivenhet. Efter ett tag upphörde det och jag började må bra allt oftare. Jag gick vidare från det som hade gjort mig trasig och jag började att må bra dagligen samt så kunde jag hantera det bättre när jag blev ledsen.
Nu har jag hamnat där igen. Det hände en sak som egentligen inte är så stort om man tänker hur andra skulle se det men som var jobbigt för mig och som fick mig att tappa balansen igen. Nu har jag återigen svårt att kontrollera mig själv när jag blir ledsen och dem allra minsta sakerna kan få mig att bli jätteledsen. Det känns inte som att det är hälsosamt i längden men det är så svårt att kontrollera det. Ena stunden är jag lyriskt glad och andra stunden är jag jätteledsen över att något litet gjort mig ledsen. Vad kan det bero på? Och vad kan jag göra?