Sedan jag kan minnas har jag 'gungat' mig till sömns, detta betyder att jag rör mig fram och tillbaka på knä och lyssnar på musik samtidigt som jag försöker somna till. Detta problem började som en rädsla som liten att bli lämnad kvar och somna själv när jag var liten i huset jag växte upp i (huset låg i skogen). Var rädd att min pappa skulle komma in i rummet och säga till mig också därför blev rörelserna stor så att jag skulle helt enkelt kunna vara vaken ifall de kommer till och tittar till mig om jag sover. Nu är jag dock så pass gammal att jag är rädd att detta problem/betingning jag har inte kommer att kunna bli av med den. Jag kan sova om jag ligger still och blundar och slappnar av, men vill helst gunga eftersom att det är bekvämast och som musikälskare så vill jag ju lyssna på musik innan jag somnar.
Hade även en nattskräck nyligen och vaknade och skrek, tror även att jag troligen hade gått på toa i sömnen.
Skulle det kunna finnas någon psykologiskt svar till varför jag gör det och hur jag skulle kunna bli av med problemet? Vill inte att nattskräcken ska hända igen Tack på förhand!