Home   News   Forums   Log in    Get personal advice    My area     Help    
|
Go to:
Alla forum
  Fråga-experten-området
  Gratis rådgivning via internet om psykologiska problem och relationsproblem
  Jag är socialt handikappad
MER INFO

KATEGORIER

KOM2002 (question)  Jag är socialt handikappad

Thread Messages in thread:

reply Re: Jag är socialt handikappad , Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92 , 04 Oct 2015 12:34
question Jag är socialt handikappad , ****** , 01 Oct 2015 23:46
 182854. To top of pageTop   Next message down
Jag är socialt handikappad
From: ******
Date: Thu, 1 Oct 2015 23:46:59 +0200
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

question
Jag är 29 år gammal.
Jag har inget liv.
Jag har ett jobb och inget mer. Jag känner igen glädje och inget känns roligt.
Jag är en nedstämd och allvarlig person när jag är ute i samhället.
Det är inte mycket jag pratar med mina kollegor på jobbet. Jag försöker men det blir oftast bara lustigt och när någon mer kommer och blandar sig i samtalet så blir jag en åskådare. Jag säger inte mer, försöka smyga undan. Ofta sitter man där på rasterna brevid kollegor och försöka komma på något säga till dom, men jag kan absolut inte komma på något.
När jag är hemma känns livet bekvämt, men när jag beger mig ut till jobbet ändras det. Inget fel på jobbet. Men jag fungerar inte med andra.
När jag är ute och går på stan känner jag mig helt främmande. Jag är inte som dom andra. Jag kommer från en annan planet.

Jag har inga nära vänner och har aldrig haft. Aldrig haft flickvän och är oskuld som det kallas.

Lekte inte i skolan, tittade på när andra lekte.
Hemma när jag var barn kunde jag leka och skratta med mina syskon. Idag också. Men när kompisar dök upp till mina bröder gick jag undan. Idag har dom flickvänner och då blir jag stel och obekväm av det.
Dålig kontakt med syskon idag och det blir bara sämre.

Jag försöker söka flickvän på dejtingsidor på internet, men jag kan inte. Jag kan inte ens skriva ett mail till någon, för jag vet inte vad jag ska skriva. Ingen känns så extremt intressant.
Jag är avundsjuk på unga pojkars utseenden och beteende. Varför är inte jag så söt och snygg, varför var inte jag så som dom är.

Jag är ensam. Mamma, pappa ringer kanske en gång i månaden, en syskon kanske också en gång i månaden och min psykotiska morbror ringer varje dag nästan och pratar om samma saker om och om igen.

Nyligen på jobbet var det en som sa att jag skulle följa med till england och titta på fotboll och gå på barer och så där. Jag tänker direkt NEJ, varför skulle jag. För jag passar inte in i att göra det. Passar inte in i gänget. Jag förstör stämningen och jag pratar ju inte. Har inte så mycket att säga som alla andra har hela tiden. Dom pratar på så in helvete om grejer som dom sett och hört och varit med om. Skoja och stoja. Jag kan inte göra det.

Jag fungerar inte som människa.
Jag vill lära mig att umgås med människor. Hur då?
Jag är nog rädd för människor och relationer med dom. Jag förstår mig inte på någonting om det social livet.

Jag tycker att den här texten inte blir som jag vill, jag kan inte uttrycka mig som jag vill.
 182861. To top of pageTop Previous message Previous message  
Re: Jag är socialt handikappad (Reply to: 182854 from ****** )
From: Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92
Date: Sun, 4 Oct 2015 12:34:41 +0200
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

reply
Ibland kan antidepressiv medicin, SSRI, göra underverk. Det finns också Johannesört i hälsokostaffären, som kan ha ha effekt mot nedstämdhet.

Du behöver inte vara så extremt självkritisk. Alla är handikappade på något sätt. Ganska få människor är både vackra och charmiga. Vi får försöka hanka oss fram så gott vi kan ändå. Sluta fundera på vad du inte klarar av att göra och tänk på vad som vore möjligt och meningsfullt för dig.

Det är utmärkt att ditt arbete fungerar tillfredsställande. Om man inte kan bli en lysande talare, kan man bli en intresserad lyssnare, och bli uppskattad för det.

Din morbror behöver dig. Sluta förakta honom och börja föra meningsfulla samtal med honom på en nivå som han klarar av. Då gör du en insats i mänsklighetens tjänst och tränar på att kommunicera med knepiga människor.

Självklart ska du följa med till England och gå på fotboll. Fotbollen är en fantastisk möjlighet att känna tillhörighet i starka upplevelser. Alla är välkomna. Allt som behövs är en inträdesbiljett och en önskan att vara med i gemenskapen. Ställ dig mitt i klacken och gapa med i hejar-ramsorna. Den upplevelsen har lyckliggjort och befriat många osäkra unga män.




You are not logged in
Today's date: Thu, 28 Mar 2024 12:54:53 +0100
KOM 2002