Hjälp

Hej.
Jag är en 20-årig tjej som drar mig till män som gör mig illa både psykiskt och fysiskt. Jag blev slagen som barn av både min pappa och bror. Båda två gav sig på mig psykiskt också men mest min bror. Så tidigt som från tre års ålder har jag minnen av händelser som för mig var extremt förnedrande då jag var helt hjälplös. Det kan tex ha varit att jag kommit ut från duschen i endast handduk och att min pappa slet tag i mig och slängde runt mig så att jag tappade handduken och blev helt blottat inför min släkt som stod och tittade på. Jag kunde också få örfilar av min pappa som sedan satt och skrattade med min bror åt mig som blev så ledsen att jag grät. Att gråta har alltid varit förknippat med att skämmas eftersom man ansågs svag och mesig om man någon gång råkade gråta.
Jag är väldigt påverkad än idag av vad var för mig hemska upplevelser i barndommen. Jag tycker än idag att jag är ointelligent då det var det ända min bror sa att jag var när jag öppnat min mun. Tillslut blev jag tyst. Det var bråk konstant mellan alla och jag fick som liten flicka försöka hota min pappa om att ringa polisen om han inte slutade slå eller vara dum mot min bror.
Det jag vill fråga är vart jag ska få hjälp eller vad för sorts hjälp jag kan söka för mitt största problem som är:
Jag blir aldrig upphetsad av sex, eller av män/kvinnor för den delen. Det ända jag går igång på är förnedring, brutal dominans, att bli slagen, att bli våldtagen, att ha blöja och bli omhändertagen samtidigt som omhändertagaren får mig att skämmas och må dåligt m.m.. Jag vet att det finns folk som fantiserar och testar olika saker i stänger men saken är den att jag blir BARA upphetsad om något av dessa saker händer. Detta är även varför jag söker mig till män som är brutalt dominanta då jag aldrig blivit attraherad av män som är snälla mot mig. Jag antar att jag på något sätt försöker återuppleva "trauma"? Jag klarar heller inte av ett lugnt förhållande, jag skapar alltid bråk för att undvika det.
Nu känner jag att jag har så låg självkänsla, jag känner mig så extremt nere, jag saknar allt hopp om en bättre framtid. Jag vill knappt leva längre. Jag har även fått diagnosen ADHD då jag har stora konsentrationssvårigheter.

Extremt tacksam för svar, det kan rädda mitt liv.

Med vänlig hälsning,

Att sexualisera förnedrande upplevelser kan vara ett sätt att uthärda dem, så att man orkar överleva.

Vänd dig till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning och försök att få kontakt med en psykoterapeut, hos vilken du kan bearbeta dina barndomstrauman.