Hej!
Har haft ett alkoholmissbruk, vilket upphörde men kan fortfarande ta 1-2 glas vin med vänner, inte mer, och aldrig själv.
Har 2 barn, 20 och 24 år. Jag sårade dom så fruktansvärt mycket, att jag aldrig kan förlåta mig själv. Men hur jag än vill kan jag ju inte göra det ogjort.
Relationen är väl "så där". Dottern har aldrig varit den "ömma", sonen, som flyttade hemifrån för ett halvt år sedan, var raka motsatsen.
Men nu helt plötsligt hör han inte av sig till mig alls. Jag tjatar, sms:ar, mailar för mycket tycker han. Det kan jag hålla med om att jag gjort, men har inte tagit nån som helst kontakt med honom nu på ungefär 2 månader sedan. Är det mitt missbruk eller är det nån frigörelseprocess från hans sida? Vi har alltid varit väldigt tighta, för mycket kanske, (inget osunt). Men det har alltid varit han och jag. Jag har svårt att klippa navelsträngen, har han det också, eller det mitt missbruk som gör sig gällande nu?
"Du vet vad det beror på" (alkoholen) säger min gamla mamma till mig. Men det har varit bra, har i alla fall jag tyckt, dom senaste åren.
Det eskaliderade i agusti förra året när jag och en kompis skulle åka till Halmstad över helgen. Dom gillar inte henne för att hon dricker för mycket, och var säkert oroliga för att det skulle bli likadant för mig igen, jag förstår dom till fullo.
Men hur länge ska jag behöva "lida" för den "skiten" jag gjort?
Mår pyton varje dag.
Hoppas du kan ge mig något positivt svar.
Kram