Hej,
Jag har lite grubblerier angående min svärmor som jag skulle vara oerhört tacksam för hjälp med. Till saken hör att jag har en tvåårig son som det tar alltmer emot att lämna till henne då jag förstått att hon mått sämre än vanligt på sistone.
Jag vet inte om svärmor har någon diagnos. Det jag vet om hennes sjukdomsbild är att hon låg inlagd ett par veckor på psyk senast hösten för ett och ett halvt år sedan. Då hade hon en psykos med vanföreställningar där hon trodde att tv-hallåor och folk på radio på något sätt lyssnade eller talade till henne. Dessa försvann efter ett par veckors vård. Kan man få sådana vanföreställningar av en vanlig depression? Jag vet också att hon blev erbjuden ECT, elchocker som behandling. I övrigt är hon i största allmänhet ganska vimsig och kan vara ganska argsint.
Min magkänsla säger starkt ifrån om att lämna min son till henne. Detta då jag är rädd att hon ska hamna i tillstånd där hon inte kan styra sitt beteende eller är alldeles för förvirrad för att ha hand om ett litet barn. Behöver jag vara orolig när hon har en "bra" period? Jag vill inte hamna i en konflikt med min kille utan att ha fått lite råd och tankar från professionellt håll.
Den typen av vanföreställningar, du beskriver, brukar inte förekomma vid en vanlig depression.
Jag förstår, om du vill inte lämna ditt barn ensamt med en psykotisk person, men du vill heller inte såra din kille eller din svärmor.
Försök lösa problemet så att alla blir nöjda. Kanske kan ni göra trevliga saker tillsammans, så att farmor och barnbarn ändå får träffas och lära känna varandra.