Home   News   Forums   Log in    Get personal advice    My area     Help    
|
Go to:
Alla forum
  Fråga-experten-området
  Gratis rådgivning via internet om psykologiska problem och relationsproblem
  Släkten är värst
  Re: Släkten är värst
MER INFO

KATEGORIER

KOM2002 (question)  Släkten är värst

Thread Messages in thread:

reply Re: Släkten är värst , Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92 , 31 Jan 2011 16:59
question Släkten är värst , ****** , 30 Jan 2011 22:19
 157962. To top of pageTop   Next message down
Släkten är värst
From: ******
Date: Sun, 30 Jan 2011 22:19:31 +0100
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

question
Jag är snart 30+ och har haft jobbigt psykiskt under stora delar av min uppväxt. Jag kommer från en religiös familj och gjorde revolt i tonåren. Jag har inte riktigt levt som jag blev "sagd" att göra och jag har gått ett sidospår sedan dess. Jag har ätit venlafaxin i perioder då nedstämdhet och ångest präglat mina dagar. I dag äter jag venlafaxin sedan ett par veckor tillbaka. Innan var jag "fri" i ett halvår, men kände snabbt att ångest och nedstämdhet kom ikapp. I dag vet jag att jag behöver medicin så länge jag lever. På min pappas sida har vi många som har psykiska besvär.
Jag kan inte riktigt vara mig själv inför min mor och far och min syster. Min syster har alltid varit perfekt och varit duktig i skolan och jag har "låtit" henne styra mig. Det hon säger har varit lag" och hon är mycket styrande. I sommar konfirmerar sig hennes äldsta son (mitt fadderbarn). Hon vill att vi kommer. Jag vill inte eftersom det är långt att åka och att jag vill verkligen vara hemma i sommar. Vi bor så fint, nära vatten och jag orkar inte resa (114 mil). Vi var uppe i jul jag och min familj (man och två barn) och det var trevligt. Normalt brukar min syster och hennes tre barn komma till oss på sommaren men i sommar ska de vara hemma. Jag har ångest och en kamp inombords, jag vill inte åka men jag kanske borde?. Om jag åker gör jag det för att göra henne till lags och då blir jag arg inombords för det är vad jag alltid har gjort. Jag vet att detta låter banalt men jag vet inte hur jag ska göra? Jag är rädd att säga att vi inte kommer. Hon accepterar inte det, då går hon igång...och då blir jag liten igen. Detta gör ont i mig. Man kan väl säga att vår relation inte är så bra då eller?
 157979. To top of pageTop Previous message Previous message  
Re: Släkten är värst (Reply to: 157962 from ****** )
From: Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92
Date: Mon, 31 Jan 2011 16:59:34 +0100
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

reply

Varför ska du göra något, som du inte vill. Skicka ett vackert kort och en present, och tacka skriftligt för den fina inbjudan. Du kan även skriva att det var trevligt i julas.

Säg, som sanningen är, att du inte orkar komma pga hälsoskäl. Ångest och depression är plågsamt och handikappande. Undvik att tala i telefon med din syster, om du känner att hon inte respekterar dig.




You are not logged in
Today's date: Tue, 17 Oct 2017 22:19:19 +0200
KOM 2002