Nu har hon äntligen kommit till huset:). Vi snacka lite allmänt,jag visste inte att hon skulle komma och jag hade jättebråttom iväg men jag bjöd ändå på fika. Hon grät(hon har ju fått som hon vill??) och jag trösta henne. Hon ville att jag skulle komma till hennes föräldrar för att rasta mina hundar. Fixade lite räkningar mellan varandra,hon var tillmötesgående och ställde gärna upp om det var nåt mer, vi gick nog båda som katten kring het gröt så det blev inget sagt om vad som hänt diekt. Jag har bett om ursäkt för MITT beteende ansikte mot ansikte men hon verkar inte kunna be om ursäkt eller ens försöka prata om hur hon upplevt allt, varför?
Jag var tvungen att åka och vi kom överens om att detta är svårt men att det var en början i alla fall. Vi kramade varandra och sa hejdå. Antingen vill jag ha små signaler att hon ångrar sig eller eller så gör hon det? Jag vet inte. Hur ska jag gå vidare med detta?