Dilemma

Hej!
Jag sitter i ett dilemma, jag är en kille på 32 som har en pojkvän sedan mer än 10 år. Han är 15 år äldre än jag. I början var åldersskillnaden inte så påtaglig, men nu har den blivit det. Jag vill ha mycket mera sex än han, jag vill ha närhet - han tycker inte ens om att kyssas eller hångla, det kanske inte låter så farligt men jag saknar verkligen sådant.
Det finns så mycket mer jag vill göra medan jag är ung, ut och resa, gå på klubb, utforska sex i alla spännande former. Har bland annat upptäckt att jag gillar den dominanta rollen, bondage, rollspel, så BDSM är en sak jag vill utforska mer. Sådant som jag känner är en del av mig.
Pojkvännen är mer för att vara hemma, kolla på tv, "sköna hemmakvällar".

Så vad är dilemmat? Jo, vi tycker mycket om varandra, han vill mig bara väl och älskar mig. Men vi vill så olika saker. Vi är mycket mer bästisar än älskare.

Jag känner mig hemsk som är på väg bort, känner mig orättvis och egoistisk. Alla verkar ju sträva efter ett trivsamt och tryggt förhållande, och jag som har ett vill bli singel, hur hänger det ihop?

Och allt det praktiska, gemensam lägenhet, husdjur. Skaffa egen lägenhet i Stockholm när det knappt finns några, flytta alla saker, göra någon man bryr sig väldigt mycket om ledsen. Frågan är hur man gör, det känns helt enkelt för svårt. Men om jag sitter kvar i samma sits om 10 år kommer jag nog att bli bitter och hatisk. Hade varit mycket enklare om vårt förhållande var dåligt, att vi hade anledning att tycka illa om varandra. Men vi trivs ju ihop samtidigt, men mer som vänner som sagt.