Dominant mamm

Hejsan

Jag är en 32 årig kvinna som har problem i förhållandet till min mamma. Min mamma hävdar att man endast ska fokusera på vad man har misslyckats med (att inte hitta fram till olika platser), självklart så anser jag att man ska lära sig av sina misstag och vad som har varit bra för att kunna utvecklas. Min mamma menar också att endast ge negativ kritik (ytterst sällan min mamma säger något positivt om mig) påverkar inte en människas självbild. Jag undrar om detta stämmer? Jag vet hur många gånger jag har fått höra att jag inte hittar fram till olika platser (intervjuer mm) jag kommer NÄSTAN fram. Dock så har jag på senare tid kommit fram till olika företag mm, men detta är inget min mamma vill prata om (utan endast att jag har misslyckats bakåt i tiden.). Mamma har även upprepade gånger poängterat att jag har dåligt självförtroende, jag ger upp för lätt, jag har inte samma tåga/framåt anda som min stora syster, och att jag inte har några vänner. Både jag och mamma har varit hos familjerådgivning för våra problem. Familjerådgivaren menade att det inte var så speciellt snällt av min mamma att säga så mycket negativt om mig att detta påverkar mig mot min fördel. Nästa gång hade min mamma minsann tagit reda på att det inte var så snällt av familjerådgivaren att säga dessa saker (hon bad om ursäkt till mamma att mamma hade uppfattade henne på detta sätt). Jag upplever det som om min mamma får kritisera andra men det är ingen som får kritisera henne. Min mamma har även sagt att det viktigaste är att hon har kontroll över mitt liv (har varit deprimerad men fått hjälp) och att hon vill att jag ska må dåligt. Att jag mår dåligt är ytterligare en sak som mamma nämner upprepande gånger. Har som sagt fått hjälp och mår ändå trots allt bra (något som mamma inte kan acceptera). Mamma vill gärna bestämma (hon tillåter inte och jag har inget att säga till om). Jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att min mamma ska bli mer positiv (hon tror att allt går åt fanders), och sluta att kritisera mig.
/förvirrad

Jag tror du blir tvungen att acceptera din mamma som hon är. Hon verkar inte vara intresserad av att förändra sig. För att du inte ska må dåligt, behöver du känna efter hur mycket du orkar umgås. Du har rätt att dra dig undan, när du vill, och är inte skyldig att träffa någon, som gör dig illa.