Hej!
Jag är en 22-årig kvinna som sedan fyra års ålder har lidit av väldigt mycket oro och panikångest.
Jag klarade av dagis bra, tills en dag då det plötsligt slog om totalt och jag var livrädd för att bli lämnad ensam där. Jag minns att jag var fruktansvärt rädd för att gå in på en viss avdelning och jag kan minnas ett kontor.
I övrigt har jag väldigt svårt att få grepp om min "barndom". Det är som att jag inte riktigt har varit med om den eller varit närvarande. Jag har svårt att minnas saker.
Jag fortsatte ha panikångest i skolan och var inte riktigt kontaktbar när jag skulle gå hem ifrån enligt mina föräldrar. Jag kunde inte somna, på kvällarna och minns nätter med mycket mardrömmar och panik.
Med åren började rädslan och oron avta, men panikångesten resulterade i självskadebeteénde och än idag har jag problem med det.
Sexuella relationer har alltid varit jobbigt för mig. Jag känner mig äcklig efter sex och kan må väldigt dåligt.
Nu börjar jag undra om det kan vara så att jag har förträngt ett sexuellt övergrepp? Samtidigt vill jag inte överdramatisera och tro det värsta, men jag vet verkligen inte var min fruktansvärda rädsla och panik kommer ifrån och det känns som att det finns saker i min barndom jag inte kan minnas.
Är det möjligt att förtränga övergrepp?
Anonym K
Ja, det förekommer att man förtränger sexuella övergrepp och istället får psykiska symtom. Om du vill få hjälp att reda ut vad som hänt och komma tillrätta med panikångest och självskadebeteende, får du gärna beställa tid hos mig.