Hej!
Jag har sedan en tid ett långdistansförhållande med en man som är 46 år. Jag själv är 29 och han har sedan tidigare två barn, tvillingar på 5 år. Jag har ingen tidigare erfarenhet av små barn. När han och jag för ett samtal via telefon eller Skype och han har barnen hos sig går det aldrig att föra en vettig diskussion eftersom barnen avbryter honom hela tiden. Det är väldigt sällan det gäller någonting viktigt utan som jag ser det vill de bara ha uppmärksamhet. Då vi inte bor på samma ort värderar jag de samtal vi har högt då vi inte har tid att prata med varandra varje dag. Detta har vuxit sig till ett stort problem och jag känner att han alltid sätter barnen i första hand, oavsett om det vi diskuterar är viktigt. Om vi så diskuterar hur vi ska ha det i förhållandet kan han utan förvarning börja skrika/prata med barnen och jag känner mig bortglömd. Finns det någonting att göra åt saken?
Tacksam för svar.