Hej!
Som barn var jag "det svarta fåret" i familjen och vid min skillsmässa för 17 år sedan så fick jag en depression. Gick på terapi hos psykolog under flera år och har sedan mått bra i 14 år. Problemet är att min släkt inte vill acceptera att de inte har något svart får längre och att jag mår bra så jag bröt till slut med dem. Efter det så går de bakom min rygg till mina barn och säger att jag är deprimerad men att jag döljer och förnekar det och de får inte säga något till mig för då blir de "budbärare"
Min förra man utnyttjar också detta och får barnen att tro att jag mår dåligt. Det har blivit ett maktmedel för min släkt och mitt X så gör de något fel (t.ex går in med jordiga skor på min ljusa matta och sedan säger att det är de som bestämmer hos mig när jag säger ifrån)så skyller de allt på att det är jag som mår dåligt och det säger de också till barnen. Jag försöker förklara för mina barn att jag mår bra men det är hopplöst att få dem att förstå när de andra säger att jag mår dåligt. Tar jag upp sånt som visar på att jag mår bra så säger de att jag förnekar och döljer att jag mår dåligt. Barnen är alla över 20 år och vuxna. Vad ska jag göra så de förstår? De mår ju inte heller bra av att felaktigt tro att deras mamma mår dåligt. Jag kan inte prata med min släkt eller mitt X för då förvränger de allting och vänder det till att jag mår dåligt.
Detta är ett vanligt problem för människor tillfrisknat från psykisk ohälsa. Din familj vägrar tyvärr lyssna på dig.
Du vet bäst själv, hur du mår. Försök hitta nya vänner att umgås med, som accepterar dig som du är nu och som inte har några förutfattade meningar om dig.
Top
Previous message
