Re: Vår dotters val av partner

Min dotter (37 år) har blivit kär i en utomeuropeisk man (27 år) som nu söker uppehållstillstånd för att sammanbo med henne i Sverige. Hon har ingen egen bostad utan bor hos sin farmor, alternativt hos en annan släkting.

Planen är att skaffa bostad och barn inom en nära framtid. Pojkvännen har inte avslutat sina universitetsstudier i hemlandet. Nu ska han lära sig svenska och utbilda sig till ett yrke. Min dotter är högskoleutbildad och har för första gången fått en tillsvidare tjänst (deltid).

I våras tog hennes förhållande med en immigrerad europeisk pojkvän slut efter 2 år av problem, som bl a medförde att hon gick i terapi för att klara av sin relation. Han hade sagt att han ville ha ett barn med henne. Hon ville så gärna att de skulle gifta sig och få ett barn tillsammans.

Hennes ungdomskärlek var också en utländsk man. Förhållandet varade under sammanlagt 8 år då hon studerade och bodde växelvis i mannens hemland och Sverige. Efter ett längre avbrott på 2 år flyttade de ihop igen i Frankrike, och efter ett år bröt han relationen för andra gången. Därefter har han gjort flera försök att återuppta kontakten, men misslyckats.

Efter honom hade hon en relation med en annan man från samma land som kom hit för bo hos henne, men relationen fick våldsamma tendenser och vi (jag, min man och en släkting)ordnade ett familjemöte med honom och vår dotter, där vi efter hårt motstånd från hans sida till slut kunde göra klart för honom att hon inte ville att han skulle bo kvar hos henne. Han hade inga pengar så vi fick betala hemresan.Detta hände för ca 3 år sedan.

Nu är det alltså dags igen tänker vi och vill inte att hon ska gå igenom ytterligare en svår relation och denna gång kanske med ett barn att ta hand om.

Som person är hon en osannlikt snäll, hjälpsam och anspråkslös person som aldrig talar illa om någon, än mindre ger svar på tal. Generös, omtänksam och hänsynsfull. Hon är intelligen och begåvad och arbetsam. Hon är söt och älskvärd och ger ett lugnt och samlat intryck. En lättsam och behaglig person.

Till saken hör att hon har ett medfött handikapp som är väldigt krävande både fysiskt och psykiskt. Hon har också ett mycket krävande och utsatt yrke. Av och till har hon undersökt möjligheterna till ett nytt yrke, men hindren har varit för stora.

Vi är rädd att hon ska bryta ihop av all press hon utsätter sig för och tycker att hon är naiv, orealistisk och ställer för låga krav. Har hon ingen självbevarelsedrift? tänker vi.

Hur ska vi förhålla oss till hennes val. Vad ska vi göra? Kan vi hjälpa henne? Ska vi säga som det är att vi avskyr blotta tanken på hennes nya relation som vi tycker har alla odds emot sig?

Ingen av oss vill träffa mannen ifråga och undrar hur vi ska klara av att möta honom. Ska vi försöka hindra henne eller bara spela med? Jag har talat om alla våra farhågor för henne, men hon försöker inte ens bemöta dem. Nästa vecka åker hon till honom och då ska de besöka den svenska ambassaden för att söka uppehållstillstånd.

PS. Vår högsta önskan är naturligtvis att hon ska hitta en bra man och bilda familj innan det är för sent för henne att få barn.