Min dotter

Hej!
Har funderingar och delvis förtvivlan när det gäller min 14 åriga dotter.Hon har alltid varit livlig och slog ofta på mig när hon var mindre, fick hon inte som hon ville, blev hon så arg att hon började slå och kasta saker på mig. Vi fick då rådet att bära upp henne på rummet och eftersom jag har ryggproblem blev det hennes pappa som bar upp henne och höll ner henne i sängen för att hon skulle lugna ner sig. Detta skapade bara mer problem för henne och vi kom fram till att sluta med detta. Hennes pappa har humör vilket hon också har och det blev bara kaos. Hon kunde reta upp honom och det slutade med att hon sprang in på toaletten och han slog näven i dörren.Kan tillägga att han aldrig skulle ge sig på någon av oss.

Problemet var också att hennes pappa blev dum i mun när han drack alkohol i samband med att vi var på tillställningar eller hade främmande hemma och detta drabbade både mig och dottern. Det slutade med att jag ställde ultimatum och sa att jag ville skiljas om han inte gjorde något åt detta. Han dricker i princip inget längre och är heller inte dum i mun. Detta har han hållit i 6år.
Vill därför inte släppa detta utan att vi försöker. Vår dotter är väldigt arg på honom och även på mig ibland. Hon kallar honom jävla idiot och dum i huvudet. Han behåller sitt lugn och blir inte arg på henne. Hon har problem med kompisar i skolan och har redan bytt skola en gång, för att hon mådde så dåligt där. denna gång går vi snart åt samma håll igen. Problemet är också att min bror tog sitt liv för 5 år sedan och det tog hon väldigt hårt. Hon rymmer ibland när hon mår dåligt och sover hos någon kompis, dock kan vi prata med henne i telefon och hon säger då att hon behöver komma hemmifrån en stund.

Hennes pappa orkar snart inte mer eftersom han känner att det inte finns något sammarbete dom emellan. Han vill hjälpa henne att må bättre men känner att han trampar vatten. Mig pratar hon med och vi har suttit många nätter och pratat. Vi älskar henne så himla mycket och vill bara att hon ska få må bra och utvecklas till den underbara tjej hon är.Kan tillägga att hon vägrar gå och prata med någon, däremot går min man och jag och pratar om oss.
Orolig mamma

Tonårstiden är besvärlig i många familjer. Det värsta brukar vara ett par år. Om er dotter inte vill få hjälp, kan ni hjälpa henne genom att tala med en expert, som ni ju redan gör.

Att hon sover över hos en kompis då och då är en utmärkt förberedelse för vuxenlivet och skönt för er alla, så ni får vila er från varandra ibland.

Det är bra att du talar med mycket med henne. Försök lära henne att förhandla om lösningar på problem istället för att skrika okvädingsord. Fråga henne vad hon vill och vad pappa vill. Resonera er fram till en lösning som känns acceptabel för alla inblandade.