Hej !Jag är en kvinna på 42 år som har en dotter på 16 år. Vi separerade när hon var 4 år med delad vårdnad tills hon fyllde 13 år. Då valde hon att bo bara med sin pappa.
Min saknad efter henne är stor och blir bara värre och värre. Önskar att vårt liv varit annorlunda och att vi hade en bra mamma-dotter relation. Jag har alltid ställt upp för henne på alla sätt jag kunnat. Har bett henne att prata med någon för att kunna reparera vår relation. Men hon har alltid vägrat. Att leva utan sitt barn är en sån stor sorg som är tung att bära. Jag har fått lite hjälp och prata med kurator men det blev inte bättre. Vi tog mest upp min egna uppväxt med mina föräldraroch gjorde ett familjeträd.
Min fråga är ifall det finns en chans att få det att bli bra mellan oss. Att vi kan börja umgås och ha det bra tillsammans ? Det känns som att vår kommunikation inte fungerar alls.
Jag känner mig totalt maktlös och önskade bara att livet var annorlunda. Jag vet att jag är en bra mamma som lever ett normalt liv med jobb, vänner och inga andra problem förutom min stora ensamhet.
Jag älskar henne över allt annat på jorden.
Jag förstår verkligen att det är smärtsamt att leva utan sitt barn. För att det ska bli en relation mellan två människor, måste båda välja varandra. Om en inte vill, blir det ingen relation. Skriv ett vänligt brev till din dotter och be att få träffa henne. Om hon verkligen inte vill, är det tyvärr inte mycket du kan göra. Det går ju inte att tvinga henne. Att träffas tillsammans med en psykoterapeut kan bli bra och båda vill umgås, men kommunikationen inte fungerar mellan er. I så fall kan terapeuten hjälpa er att få det bättre med varandra.