Home   News   Forums   Log in    Get personal advice    My area     Help    
|
Go to:
Alla forum
  Forum för fri diskussion
  Att leva bra och må bra
  Ångest pga förhållande
  Re: Ångest pga förhållande

KOM2002 (reply)  Re: Ångest pga förhållande

Re: Ångest pga förhållande (Reply to: 47277 from ångestpgaseparation )
From: 152BC50E8F483FC987CF539D7CA67557
Date: Tue, 7 Jul 2009 21:04:36 +0200
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

reply
Hej

Jag är en 35 årig kille som lider av social fobi, allmän ångest och oro, grubblar mycke, har jobbiga symptom som yrsel, trötthet, irritation mm. Har sedan nästan 2 år sedan träffat en tjej och vi bor på var sitt håll. Hon vill flytta ihop, bygga en framtid med barn och hela paketet. Själv är jag livrädd för vad allt detta kommer innebära, allt ansvar, alla nya situationer min sociala ångest kommer bli tvungen att utsättas för osv....

Vi fungerar ganska bra ihop, jag kan tycka att hon har lite svårt för att ta min ångestproblematik på allvar bara. Om jag mår dåligt inför en situation kan hon säga "Lägger ner det nu...." eller "Skärp dig..." som att man bara är löjlig. Detta gör att jag inte känner mig speciellt trygg eller sugen på att ta steget (delvis detta)

Men med jämna mellanrum kommer det här med att flytta ihop upp till ytan...och det blir bråk eller vad man ska kalla det. Hon blir enormt besviken när jag säger att jag fixar inte detta nu med att flytta ihop (jag kan förstå henne också)....så är vi på var sitt håll ett tag och så blir det bra igen tills det kommer upp på ytan igen...och såhär har det hållit på.

Nu i fredags var det dags igen men denna gången blev det mer allvarligt. Vi kom typ överrens om att det är lika bra vi inte fortsätter. Hon sa att jag vill inte att du ringer mer. Jag måste sörja och gå vidare sa hon....

Nu sitter jag här å lipar, mår jävligt uselt, besviken på mig själv att jag inte kan ge den jag älskar allt detta som hon vill. Känner mig feg och undrar varför jag inte gav det en chans men när väl är i det så vågar man inte....känns som jag ska bli galen av alla tankar på hur jag ska lösa detta...när jag tänker att det inte finns någon lösning rasar allt....det kanske är så att det inte finns en lösning?

Vet inte vad jag vill med detta men är det någon som känner igen sig?? Jag vill bara dööö...





How much is 7 + 1 :
Write Reply to Archive 1112

Author or secret name (pseudonym):
Subject:
Language:
Enter the text...  Plain Text  Guess  HTML

plain
Plain text
reply
Reply
happy
Happy
sad
Sad
angry
Angry
question
Question


You are not logged in
Today's date: Mon, 20 Nov 2017 05:00:06 +0100
KOM 2002