Hej Gunborg! Jag ær tillsammans med min sambo sen 9 månader tillbaka, och han har 2 barn sen førr. Och jag har inga barn sen førr, jag ær 22 och han ær 28. Dottern har han varannan helg och på lov. Och sonen 1 gång i månaden och lov. Men kænner en så stark svartsjuka før dottern. Har hænt flera gånger att jag børjar gråta, før jag e svartsjuk och kænner mig utanfør.. Før att det e min sambos barn och inte mina. Och att han tycker om fler æn mig. Har aldrig vart med en kille som har barn førut, men det hær har tydligen vart kænsligt før mig. Annars har vi ett jætte bra førhållande, vi ær ærliga mot varann har kul i hop, och kan prata om problem.. I bland har den hær svartsjuks kænslan vart så jobbig, så jag har kænt att jag int e orkar stanna kvar. Men samtidigt vet jag att jag skulle bli førkrossad, om jag skulle gå.. Jag har aldrig upplevt en sån hær kærlek, och han ær oxå min bæsta væn. Men vill kunna sluta vara ledsen, sur och arg. Och læra mig hantera det hær. Kan oxå berætta att jag hade en vældig trasslig barndom, fick inte alls mycket uppmærksamet væxte upp i fosterfamilj med 2 andra barn, som var førældranas biologiska barn, jag kænde ofta førut att jag inte hade några band. Kanske det hær med sambons dotter kan ha någe med min svartsjuka och barndom att gøra. Fick ingen kærlek nær jag væxte upp, fick inte høra att jag var bra. Blev psykiskt misshandlad i 10 år. Skulle gærna vilja ha tips av dig.. Och skulle bli glad om du svara på mitt mail. Tack på førhand mvh/