Har tappat kontakten med min dotter. Hon utsattes för sexuella övergrepp som liten och ingen förstod då vad som hände henne.Hon fick stora problem först i vuxen ålder, så som jag uppfattar det. Samtidigt som hon började må dåligt vart hon avståndstagande.Hon har gått i terapi.
Hon vill inte träffas och inte prata med mig. Kontakten är obefintlig. Men vid ett tillfälle berättade hon att hon är rädd för beroende. Därför avståndstagandet och att hon inte är nådig i sin kritik mot mig.
Just detta med rädslan att vara beroende är svårt att förstå. Hur tacklar man detta som mamma till en vuxen dotter? Jag är inte en påträngande person, snarare försiktig.
Finns det något hopp om framtiden.
Jag vet inte ens om något hemskt kan ha hänt henne.
Jag känner skuld, dålig mamma och jag skäms över att vara en dålig mamma.
Jag förstår verkligen att du är ledsen. Det går inte att tvinga din vuxna dotter att träffa dig, om hon inte vill. Du kan bara skriva till din henne och berätta att du gärna vill träffa henne.
Jag har arbetat med flera familjer med denna problematik. Barnen har önskat att få gå i terapi tillsammans med föräldrarna. Det har varit villkoret för att de ska ta upp kontakten. Fråga om din dotter är intresserad av den möjligheten.