Jag har träffat en man i ca 1år ,han har ett barn som är snart 10år och barnet har svårt att acceptera mig men ändrade sig positivt den senaste tiden. Jag har ett barn som trivs med min pojkvän.Problemet har uppstått den snaste tiden och stör mig oerhörd,de få gångerna vi inte kommer överens om saker och ting har jag märkt nedsättande uttryck från hans sida som har sårat mig mycket och jag tog ett allvarligt steg tillbaka,pga att enligt honom nästan aldrig den här mannen gör fel,det är alltid alla andra människor gör fel,han är mycket ödmjuk i allt annat men den här sidan skrämmer mig och undrar om det är något som inte stämmer i hans psyke.Har inte alla människor fel ibland,det går inte rubba hans tänkesätt när han har bestämt sig och sista grälet gjorde att jag funderar att lämna honom trots att jag älskar honom.Är rädd, orolig för framtida konflikter som är självklara i mina ögon.Sedan en annan fråga jag är verkligen inte avundsjuk men irriterar mig fruktansvärt när han för alldeles många gånger talar om för mig hans barn är det viktigaste i hans liv,han älskar sitt barn högst,jag har själv barn och jag förstår det men det var länge sen han sa till mig han älskar mig alls men dagligen hör jag honom säga flera gånger hur mycket han älskar sitt barn i telefon och till mig,varför gör en man så? Vad är det för behov han har?Det känns tjatig i mina öron.Är det ett psykfall jag har träffat och blivit kär i? varför upplever jag honom så extrem i allt han säger och gör. Jag saknar lite ödmjukhet, lite självdistans i det hela. Tänker jag helt fel nu kanske? Tack för hjälpen
,
Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92
,
05 Feb 2009 06:23
Top
Previous message
