Jag har samma problem! Har undvikit massor av kärleksrelationer pga av ångest att komma nära. Detta har gett mig stor frustration och ännu mer ångest. Man kan gå i psykoterapi för det eller göra "resan" (tar reda på vad man har för blockeringar i livet) men det har även kommit ny forskning. Vad jag hört kan det ha att göra med den sk. anknytningsteorin dvs. hur bra resp. dåligt anknyten man varit till sina föräldrar/vårdnadsgivare som bebis. Om man haft en otrygg anknytning kan det få en negativ påverkan på dina kommande kärleksrelationer som vuxen. Du "lär in" en relationsmodell, hur du ska bete dig i ett kärleksförhållande. Tex. kunde dina föräldrar inte tillgodose dina behov som bebis tex. när du var ledsen kanske du lärde in att inte visa att du var ledsen. Detta gör bebisen för att få den livsviktiga kärleken o närheten. Givetvis är detta mycket ångestfyllt för en liten bebis och denna ångest aktiveras sen i det vuxna livet i varje ny kärleksrelation. Dessa reaktioner sker omedvetet och automatiskt och kan inte styras av tanken. Men man kan lära in andra relationsmodeller, "tvinga" sig att göra tvärtom.
Kolla in www.varaktig-relation.se
Det finns hjälp att få!