Hej!
Jag är en kvinna som har inte barn och är skild.Jag är ihop med en kille som har en son i 15 års ålder.
Han har en läggenhet som är på två rum.När hans son kommer till oss har han inget rum och han sitter och sover i vardagsrummet.jag har fortfarande min läggenhet kvar och jag kan inte flytta in till hands läggenhet och han vill att jag ska behålla den eftersom vi hade lite diskution om detta att vi behöver en större läggenhet och hans son behöver sitt eget rum trots han bor hos sin mamma.Han kommer till oss varannanvecka och jag känner mig inte bekvämt när han sitter framför datorn på vardagsrummet helatiden.
Ibland stannar han när han har sommarlov eller sportlov osv..
Jag har inga problem med hans son det enda är att han tycker att vi behöver inte ha ett större läggenhet och han litar inte på mig han är rädd att om vi ska ha ett gemensam hus då kommer jag klaga på hans son.
Nu vet jag inte är det rätt att behålla min läggenhet trots att jag bor med honom och betalar extra avgifter??
Han säger att vi ska vänta till nästa år.När vi har gäster då har vi inte plats och han förväntar sig att hans son ska sova hos oss när det är akut!!
Han ville sluta med mig men jag ville inte.Nu bor vi var och en i sin läggenhet.Jag är trött på att han tänker bara på sig själv och tar inte hänsyn till mig.
Jag har bra lön och han har också .Jag undrar varför vill han inte våga och ta ett steg och lösa problemet.Han 44 år och jag är 9 år yngre.
snälla hjälp!
Om man har ett förhållande med en partner som har barn, behöver man acceptera att han eller hon behöver tid och utrymme för sitt barn. Man får dra sig tillbaka och intressera sig för annat när partnern ska vara med sina barn. När barnet är hos sin andra förälder kan man ägna sig desto mer åt varandra. Att vara särbo är ofta bästa lösningen.