Kille på 30 år som är i botten av måendet,för ca 10 mån försvann mitt ex med vårat barn (jobbade natt,kom hem till ett tomt hus).
Iförhållandet så hade vi haft det lite stormigt ibland med gräl,har under stor del av mitt liv mått lite dåligt (ångest,oro,depresiton,katastroftankar mm),klart att detta påverkade relationen lite också (jag gick hemma med pojken i nästan 18 mån,hon tyckte det var trist att vara ifrån arbetskamraterna, och jag gick gärna hemma med han,men i slutet så var det lite jobbigt),nu har mitt ex drivit saker till sin spets genom vårdnadstvist i rättegång,rättegång för påstådd misshandel mm.
Till saken hör ju också att jag går en utredning på neuropsyk för att kolla om jag ex lider av adhd,nu efter allt som har hänt så är jag än med nere i skorna och det verkar som om det tar lång tid att ändra på sitt mående,sen att man har svårt att hålla i sina slantar gör ju inte saken bättre,betalar alltid räkningar och sådant men för övrigt så tycker jag det är svårt att hålla i pengarna.