Hej!
Jag och min bror är över 50 år, han är 4 år äldre än jag. Vi brukar träffas en gång om året numera eftersom jag har flyttat från mitt hemland för 30 år sedan. Varje gång vi har träffats och varit tillsamman några dagar mår jag mycket dåligt psykiskt, det kan ta flera veckor innan jag är i balans igen. Har funderat på att bryta med min bror helt och hållet eftersom detta är ohållbart. När vi träffas faller han i det mönster vi hade i barndomen, att det var han som var bäst (enligt vår mamma) och jag och min syster var inte värda någonting. Han frågesätter allting vad jag gör, ser inte att jag har begåvning och intelligens. Han frågar mig gång efter gång hur jag har kunnat få mitt nuvarande jobb fast jag har skaffat mig högskoleutbildning när jag var något över 40. Han har högskoleutbildning inom teknik och har ett eget företag. Han och hans fru är mycket förmögna men de kommer ändå och våldgästar mig så att jag får lägga ut mina sista pengar till deras mat. Sist när de kom till mig sade de inte hur länge de skulle stanna. De sov hos mig 4 nätter som var alldeles för länge. Min bror följde mig till affären och kommenderade mig att köpa över 1 kg lax och jag lydde honom och kände mig tillintegjord...Inte en fråga om de skulle betala något. Min bror äter normalt hemma hos sig men när han kommer till mig äter han kopiöst, en god ost kan ta slut på 3-4 gånger när han hyvlar skiva efter skiva till sig själv. Och när vi var och dansade såg han sur och avundsjuk ut när jag buggade, hade kul och pratade med män. Jag lever som ensamstående. Jag upplever att min bror och min mamma (död) har förstört hela mitt liv och min bror fortsätter med det fortfarande. Han gillar inte mina barn heller. Jag orkar inte mer...Vad ska jag göra? Ska jag bryta med honom? Att prata med honom hjälper knappast, han lever helt i sin tekniska värld där andra inte får någt utrymme...
Har aldrig blivit bjuden på fester som de har haft hemma hos sig, deras bröllop, barnens dop, studentfester, inte deras 50-årskalas heller. Jag har skickat presenter till dem och känt mig värdelös...
Tacksam för ett svar