Social fobi/depression

Hej!

Jag vet inte om jag har en depression eller kanske social fobi eller nått annat.
Jag undviker att prata med människor jag inte känner och kan oftast inte ringa till människor jag inte känner, det brukar min mamma få göra. Jag är 25 år och borde klara det själv men av någon konstig anledning får jag henne alltid att gör det. Jag jobbar som barnskötare på en förskola, vilket är ett mycket socialt arbete. Jag har jobbat med på olika förskolor i sex år. Och jag känner att en väldigt stor del av mitt liv går ut på att oroa mig för föräldramöten, personalmöten, grupp diskussioner, kurser mm. Jag avskyr att prata inför flera människor. Om det finns en risk för att det ska hända så får jag svårt att andas, hjärtklappning, svettas och känner mig yr. Jag brukar se till att komma undan. Om jag vet att jag inte kommer undan går jag hem från jobbet eller sjukanmäler mig den dan. Jag känner att det här förstör för mig och jag kan inte prestera mitt bästa. Vill gå i skolan men vågar inte för att jag är så rädd att tala i grupp. Det här påverkar även mitt kärleksliv och mitt sociala liv. Jag känner en oro jämt, har ont i magen svårt att sova, känner ångest och panik, dricker vin för att känna mig lugn. Jag låtsas ofta vara glad på jobbet med jag mår jätte dåligt och känner överhuvudtaget ingen glädje. Det blir värre och värre. Vad kan jag göra?

Hoppas du har möjlighet att börja i psykoterapi. Om du bor i Stockholm, får du gärna börja i en av mina grupper. Att undvika svårigheter brukar tyvärr tyvärr bara göra dem värre.

Hoppas du har möjlighet att börja i psykoterapi. Om du bor i Stockholm, får du gärna börja i en av mina grupper. Att undvika svårigheter brukar tyvärr bara göra dem värre.